Inget speciellt

Den här dagen har gått utan att något speciellt hänt. Har varit hemma hela dagen då både dotter o mor har varit hängiga några dagar. Fast det har varit ganska mysigt att bara vara vi o göra ingenting.

Hon har börjat o experimentera mycket mer nu, med ljud o mimik och kroppsrörelser. Det är så härligt att se o lyssna på henne. Jag kan sitta i timmar o bara njuta av hennes uppenbarelse. Jag minns att det var likadant med min son. Inte för att jag är mindre fascinerad av hans framsteg o utveckling nu. Det är bara det att han är ju ändå 8 år, å tror ni han sitter still så jag kan titta på samma sätt, ja då har ni inte träffat en åttaåring..

Tänk att jag har fått de två barn jag alltid drömt om. Mycket lyckligare än så kan man nog inte bli. Ibland ligger jag o tittar på mina barn när de sover o fäller en tår av lycka o förundran. Något gott måste jag ha gjort ändå, men jag vet inte vad, som har fått min önskan uppfylld. Det liksom värker i hjärtat på en. Måtte det gå de väl i livet.

Jaha, skulle bara in o skriva nå´t litet lättsamt om att dagen liksom passerat o så blev det så här. Fast det är väl bra att utrycka sina känslor kring glädjeämnena i livet oxå. Nu ska jag krypa ner i min säng o lägga mig o titta på min dotter som sover sen ett par timmar o njuta o sakta somna in. Min son skickar jag en puss o kram till i tanken då han är hos sin far denna vecka. Hoppas du sover gott min älskling.

Godnatt

Skön morgon

Vad skönt det var att kliva upp i morse. Det var rent på golven o inga kartonger som stod i vägen någonstans. Huset kändes friskt på något sätt. Så skönt, men fy vad ofräscht det måste varit innan. Det ända som stört min dag so far, är denna förbaskade hosta. Men det går över. Funderar på om jag kanske ska ta o putsa lite fönster idag kanske. Kunde ju vara trevligt att se ut oxå. Speciellt nu när man förmodligen bör stanna inne pga hostan.

Något annat jag konstaterat är skönt, är det här med att skriva. Kanske är det nyhetens behag, men det känns ändå skönt att få "prata" av sig. Och att ingen är inne o läser gör inte så mycket. Ha, min sambo tycker jag är knäpp som är så öppen av mig. Han skulle ALDRIG dela med sig så. Men som sagt, än är det typ ingen här så.. Har ju inte direkt promotat min blogg heller o det kommer jag nog inte att göra. Tittar man in i den och finner den läsvärd så är det väl kul, annars är det ju bara att klicka vidare. Skön terapi för mig dock.

Men nu ska jag nog ta o göra det jag funderat på. Nämligen putsa några fönster o ha en bra dag.

Kram

Dagens händelser

För att inte trötta ut er helt med mina dystra tankar kan jag meddela att annars är allt bara bra. Hehe, om man bortser från att jag har ont i halsen och går o hostar, har lite feber på kvällarna (2 nu) och värk i hela kroppen. Trotts det så har vi faktiskt uträttat något riktigt bra idag, jag o min sambo. Vi har nämligen hållit på o renoverat i vårt hus sedan vi flyttade in och tack vare det så hade vi bara ställt upp de flesta flyttkartonger huller om buller på vinden. När renoveringen var klar tog vi ner alla kartonger och jag har nu under några veckors tid rensat och sorterat i alla kartonger. En hel del åkte i soporna kan jag meddela. Åhh vad det var SKÖÖÖÖNT! Nu har vi typ bara 7-8 kartonger med böcker vi vill sälja, och typ 5-6 kartonger med leksaker, kläder o annat smått o gott som även det kan säljas. Så när allt är klart ska vi bara ha typ 10-15 flyttkartonger med diverse saker vi inte vill göra oss av med. I samband med sorteringen så inredde vi vinden med hyllor och klädstänger, så nu är det ordning på vinden. Och den sista kartongen togs upp idag.


Så här ser ena sidan ut numer på vinden.

När kartongerna väl var uppe kom jag åt att dammsuga och skura alla golv. Åhh så skönt det var. Nu kan man andas normalt igen utan att dammråttorna anfaller. Vilket i sin tur leder till att man återigen kan bjuda hem folk på kaffe odyl. NICE!

Så dagens händelser: ett rent hem, utan kartonger o dammråttor överallt. Tjohoo!

Kram

Livet går vidare

Det är nu exakt 2 månader sen syrran meddelade att jag är raderad ur hennes liv. All konversation som vi haft efter telefonsamtalet på BB har varit mailledes då hon sa i sitt mail att hon inte ville prata med mig då hon antagligen bara skulle slänga på luren igen eller så skulle hon säga något dumt. Hmm, det tjänade hon ju inte på. Men i och med att vi bara skickade mail så förstår ni säkert att min syster inte har träffat min dotter. Mig veteligt så har hon inte ens sett någon bild på henne. Och ärligt talat tycker jag att det känns för j****igt.

Hon har ingen aning om vilken otroligt söt och go liten tjej jag har. Även om jag försöker vara "kall" o säger att det enbart är hennes förlust, så är det ju inte det. Det kommer en dag då min dotter växer upp och undrar vem den där andra tjejen på alla kort är. För även om hon nu har plockat bort all dokumentation på mig, så tänker inte jag göra detsamma. Inte mamma heller för den delen.

När nu mamma kom på tal så kan jag berätta att när min syster försökte få backup från mamma så fick hon ingen. Mamma förklarade att jag hade rätt i det jag skrivit, även om det må ha varit hårt uttryckt. Hon kunde även ta på sig en del i skulden till att det blivit så här då även hon låtit syrran vara med sina utbrott. Men nu tyckte mamma att hon inte kunde missa detta tillfälle att även hon säga stopp. Så nu är mamma (o pappa per auto) satt på "time out" på obestämd tid enligt syrran. Den enda i vår familj som ännu är välkommen hos syrran är vår bror. Och han bara väntar på att syrran ska göra något snedsteg.

Men då kommer vi till det roliga i denna historia. Syrran har börjat att bete sig som en vuxen människa och berömmer sina barn och är allt igenom trevlig och glad mest hela tiden. Vadan detta? Kommer jag nånsin att få cred för att jag öppnade upp ögonen på henne? Svar: nej. Å andra sidan tror jag inte att hon kommer att lyckas hålla sig i skinnet i långa loppet utan någon form av terapi eller liknande. Hennes beteende sitter så djupt rotat att det bara kan avhjälpas med proffessionell hjälp - enligt mig i alla fall. Men huruvida hon mår bra eller dåligt har jag visst ingen aning om enligt henne. Jag föreslog nämligen att hon skulle söka hjälp, och jag erbjöd mig tom att följa med. Men till svar fick jag bara ett: "Huruvida jag är olycklig eller trasig vet du inget om. Slutklämmen var ändå det bästa då jag fick en kännsla av att du helst såg mig inspärrad någonstans. NEJ TACK säger jag". Och var hon fick det ifrån att jag vill se henne inspärrad har jag ingen aning om. Finns ingen som hellst antydan till det i mina 2 brev, och det kan min bror o mamma intyga.

Well, life goes on. Och så gör även mina tankar..

Kram

Resumé

En av anledningarna till att jag oxå fastnade i denna trend att blogga är att jag har en STOR huvudbry och har haft i snart 8 månader. En annan huvudbry är att jag verkar ha tappat bort mina bollplank för denna typ av diskussioner, å då får väl skrivandet vara till hjälp.

Vad är då denna STORA huvudbry? Jo, jag har blivit av med min syster. Nej, hon är inte död. Hon har bara raderat mig ur sitt liv. Så värst konstigt är det väl inte heller, då jag var brutalt ärlig mot henne i den senaste av våra duster.

Resumé: Jag och min syster har haft en o annan fajt under vår uppväxt, som varit av den grövre kalibern (antar jag). Min syster har alltid haft ett våldsamt humör och har det fortfarande - hon fyller 40 i år. Jag har väl inte varit guds bästa barn o kanske retat upp henne några gånger bara för att, precis som syskon gör. Men förutom hennes brutala humör så har hon ett oerhört begär av att vara i centrum i alla avseenden. Så när en annan lyckats åstadkomma något, av något slag, så toppar hon det genast och stjäl uppmärksamheten. Och kan hon inte toppa, ja då har hon ju alla sina allergier eller övriga krämpor att belysa (som inte alls är så allvarliga som hon hela tiden vill få det att verka - hade det varit så hade hon varit döende).

Men för att göra en väldigt lång historia läsbart kort, så rann bägaren över i samband med min dotters födelse. Jag lyckades inte få tag på min syster direkt efter förlossningen utan lyckades med det uppdraget först ca 5 timmar senare med hjälp av att mamma hade deras hemtelefonnummer med sig. Av någon anledning hade jag bara syrrans mobil inlagd på minnet. Nåja, jag får tag på henne och jag ber om ursäkt för att det dröjde, men jag hade inte fått tag på henne, för det var inget svar på hennes mobil. Hon svarar kort att det är ju för att hon sitter o pluggar och folk ringer o stör hela tiden. (Det borde jag ju ha vetat). Då hör hon att mamma och pappa är i bakgrunden. Hon blir då småsur och muttrar "ja, det hade ju varit kul om man hunnit upp till BB själv oxå". Jag svarar med att det inte är någon panik, för nu är min dotter född och förhoppningsvis kommer hon att vara hos mig väldigt länge, kom när det passar dig. Då muttrar hon ännu bistrare "Å inte får jag känna någon panik heller minsann, nänä. Inte så viktigt att jag kommer". Då suckar jag och svarar "men ta det inte så, jag ville bara..." och så hör jag ett klick i örat. Hon har slängt på luren, som vanligt när det inte passar henne.

Denna gång blev jag som vanligt arg på henne och hennes beteende, men nu bestämde jag mig för att det får vara nog. Jag tänker inte ta mer skit ifrån henne. Så när hon undrade om jag surat färdigt och kunde svara på hennes mail där hon förklarade att "jag känner mig så utesluten från familjen osv", så fick hon svar på tal. Jag skrev ett brev på 3 sidor och markerade tydligt att jag inte gillar hennes beteende. Och som motreaktion så svarar hon med att jag inte behöver göra mig några framtida besvär med att kontakta henne då hon tänker radera allt från mig. Enligt min systerdotter är tydligen även alla bilder odyl av mig raderat.

Detta ämne, min stora huvudvärk, kommer säkerligen att dyka upp titt som tätt då jag har många funderingar kring alla händelser. Och nu har ni fått en kort resumé om varför. Och för den som ev kan ha synpunkt om detta - jag är medveten om att ni endast får höra min version av eländet, men det är ju min blogg.

Kram

Ny bloggare

Jaha, då föll man för den här trenden oxå. Ska börja skriva in mina tankar o funderingar för att se om någon är intresserad av vad jag har att säga. Just nu snurrar det en hel del faktiskt innanför pannbenet, men jag tänker nog bara börja lite lätt o så får vi se hur allt utvecklar sig.