Pratade med mamma på telefon idag, om lite av varje fast som vanligt kommer ämnet syrran upp. Oftast är det väl jag som har nå´t att säga om henne, stackars mamma blir hela tiden påmind.
Idag var det om att jag fått reda på att brorsan fått inbjudan till syrrans 40-årsfirande som är nu i helgen. Han är den enda i familjen som har fått inbjudan, vilket är helt OK. (Det är inte hans fajt). Hon fyller ju 40 på torsdag, vuxna - NOT - damen! Och jag blir så arg, inte för min skull utan för mammas o pappas skull. Om hon bara kunde förstå vad hon utsätter sin egen mamma för! Att man kan vara så ignorant om vad ens beteende påverkar andra är för mig obegripligt. Hon har så många gånger förstört olika festligheter genom att vara så egocentrisk som hon är. Mamma går konstant på nålar för syrrans skull. Aldrig kan hon vara avslappnad och få glädjas helhjärtat åt att det är någons fördelsedag, eller att det är jul, eller nyår, midsommar, påsk eller bara en helt vanlig helg med familjemiddag i planeringen. ALLTID ska syrrans beteende finnas i beaktande. Jag är så arg så det värker i kroppen, vill bara vända ut och in på mig själv o skrika ut med mina lungors fulla kapacitet, rakt i örat på henne. Om det bara fick henne att vakna upp ur hennes egna lilla värld!
Hur ska jag få henne att inse problemen hon har? Få henne till en proffesionell hjälp så hon kan börja bearbeta vad det nu är hon behöver bearbeta? Kommer hon någonsin ta tag i sitt liv? Eller ska jag göra som hon själv skrev i sitt sista mail till mig: "Jag skulle tycka att det var bortkastad tid att ens försöka med en sån person du anser att jag är".
Mitt problem är att jag tycker inte att det är bortkastat att försöka. Det finns inget liv som är bortkastat, om man inte går till extremiteter vilket är ett helt annat ämne. Jag måste bara komma på hur jag ska göra. För mammas skull, för den övriga familjens skull, och kanske lite för min egen skull också. Jag skulle faktiskt vilja få någon slags upprättelse för alla tillfällen jag fått rycka in och stötta mamma vid syrrans utbrott, för alla gånger hon och jag drabbat samman då hon gjort mig illa både fysiskt och psykiskt. Nu har det fysiska inte blivit värre än något litet blåmärke eller skrapmärke, men desto mer har det psykiska blivit ärrat. Och hon har ingen rätt att göra så mot någon. Jag kan bara tänka mig hur djupa ärr vår mamma har i själen på grund av syrran.
Mycket av det pratar mamma och jag om, men till fullo kommer jag förhoppningsvis aldrig förstå hur ont det måste göra att bli förskjuten av sitt eget barn, när det ända mamma velat och önskat henne var en så skonsam tillvaro som möjligt. Som alla mödrar önskar för sina barn. Tyvärr blev det en överkompensering för att syrran inte fick växa upp med sin biologiska far, men hon har haft den bästa "styvfar" man någonsin kan önska sig, så den kompenseringen behöver du aldrig tvivla på mamma! ALDRIG!!
Förvisso kommer jag aldrig heller att förstå känslan av att inte ha min biologiska far hos mig, men jag kan med säkerhet påstå att det inte ursäktar hennes beteende på något sätt. Och om det är ilska över hennes far hon känner så ska hon inte låta den gå ut över någon annan än just hennes far. Syrran träffar honom ett par ggr/år sen hon var tillräckligt stor att ta den kontakten själv och om du någonsin läser detta syrran så kan jag tala om att när du beskriver din far och hans beteende så beskriver du dig själv. Så när du himlar med ögonen och suckar djupa suckar över honom kan du tänka på att du är EXAKT likadan! Plus lite till.
Åhh, om du bara kunde inse att du behöver hjälp. Innan det är för sent. Det är ingen som vet vad som väntar runt hörnet, ingen som vet hur mycket en annan orkar med. Det är inte säkert att din man orkar ta hur mycket skit som helst. Han har säkert en gräns han också och vad gör du om han går? Du har den bästa make du kan få som är så snäll och tålmodig, men som sagt har han också en gräns om du nu inte lyckas dupera honom så totalt som du hittils gjort. Den stackaren tar dig konstant i försvar, såsom vi tidigare gjort. Precis som vi tänkt så många gånger säger han nu: "Hon har det bara jobbigt just nu och det är så mycket runt henne. Det blir bättre snart".
Precis så låter en som blir misshandlad...
Och lite så är det väl på något vis. Nu måste vi bara komma på ett sätt att ta oss ur detta elände.
Hoppas bara att ilskan inte tar överhanden..
måndag 28 september 2009
lördag 26 september 2009
Stand in
Jag tycker äpplet ser så himla gott ut. Skulle vilja sätt tänderna i det, men då förstörs ju hela grejen.
Ett arrangemang (synligt är dock bara en del av det) jag fick av en god vän som faktiskt anmälde sig frivilligt att agera stand in för syrran tills vidare. Hon var så himla go så hon kom till oss dagen efter vår gathering och lånade Räkan en stund. Hon ville gå på en promenad och tyckte att Räkan skulle följa med. Tack snälla du för hjälpen det faktiskt blev med att vi inte hade en krypande Räka på golvet som skulle städas. Dessutom tror jag att Räkan njöt lika mycket som du gjorde, hihi. Så för min del får du hjärtans gärna vara "stand in moster". Tror inte gubben har något emot det heller. Eller rättare sagt, jag VET att han inte har något emot det. Du är välkommen att låna Räkan när hellst du vill. Fast just i skrivande stund sover hon och det ska hennes mamma oxå göra nu, så...
God natt
onsdag 23 september 2009
Trött
Idag fick jag hem ett reklamblad från Åhléns om bokrean. Inget fel i det, jag har INTE satt upp någon "vill inte ha reklam"-skylt. Men jag ser på första sidan en bok av Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst. Ja, titeln gjorde ju sitt och fångade min nyfikenhet, men det var brödtexten som var intressant:
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsk...ll och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp."
Haha, jag anmäler mig frivilligt! För just nu orkar jag inte ens försöka vara något jag inte är. Jag är alldeles för trött. Men för omgivningens skull så duschar jag och försöker klä mig helt o rent. Men mycket längre än så sträcker sig inte min ork att bry mig. Jag ser tyvärr ut som jag gör, och trotts att det skär i mitt hjärta är det bara att acceptera. Men visst, hade jag orken skulle jag säkert sälla mig till de massor som försöker dölja sin verklighet. Och det är lätt för mig att säga att jag just nu inte är en av de då jag är relativt anonym i min blogg, inbillar jag mig i alla fall om man bortser från mina vänner som vet vem jag är utan namn..
Så med min lilla anonymitet tänker jag tala om att här har ni en tjock, blek och ful tjej mitt i livet. 2 av punkterna är fakta, den tredje ligger i betraktarens öga att bedömma, men jag känner mig sån i alla fall. Jag är trött och det värker i min kropp på de flesta ställen. Jag har bristningar, men inga stora som jag kan skryta med, men mer och mer synliga åderbrock. För tillfället är jag en mindre bra mamma, som kämpar med all sin kraft för att inte vara en dålig mamma. Inte är jag bättre som sambo heller. Mycket gnäll blir det och jag har en oerhörd tur som har en sådan tålmodig gubbe. Hade det inte varit för honom hade nog vårt förhållande inte klarat sig. Och dum som jag är ger jag honom ingen cred för sitt tålamod, utan kan ställa mig i duschen o gråta en skvätt av skam istället. Hur nyttigt är det? Nu vet jag att gubben läser min blogg, så lite fegt av mig säger jag här: TACK min kära darling! Jag älskar dig och behöver dig. Du värmer mig och tröstar mig fast du inte vet om det. Du drar ett tungt lass och jag hoppas du orkar hela vägen.
Vi är i en jobbig fas i vårat liv då vi har en åttamånaders baby och 2 åttaåringar i huset. Men det värsta får vi hoppas är över och nu borde det bli ljusare och lättare. Vår lilla Räka ska väl lära sig sova hela nätterna igen någon gång snart. Jag måste bara bli bättre på att "se" dig och bekräfta dig fast jag är trött, men jag ber dig, ha lite tålamod till. Jag SKA hitta tillbaka igen och du vet vad jag går för. Jag är den du fastnade för, inte felfri men inte fullt så trött o gnällig och några kilo lättare.
God natt
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsk...ll och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp."
Haha, jag anmäler mig frivilligt! För just nu orkar jag inte ens försöka vara något jag inte är. Jag är alldeles för trött. Men för omgivningens skull så duschar jag och försöker klä mig helt o rent. Men mycket längre än så sträcker sig inte min ork att bry mig. Jag ser tyvärr ut som jag gör, och trotts att det skär i mitt hjärta är det bara att acceptera. Men visst, hade jag orken skulle jag säkert sälla mig till de massor som försöker dölja sin verklighet. Och det är lätt för mig att säga att jag just nu inte är en av de då jag är relativt anonym i min blogg, inbillar jag mig i alla fall om man bortser från mina vänner som vet vem jag är utan namn..
Så med min lilla anonymitet tänker jag tala om att här har ni en tjock, blek och ful tjej mitt i livet. 2 av punkterna är fakta, den tredje ligger i betraktarens öga att bedömma, men jag känner mig sån i alla fall. Jag är trött och det värker i min kropp på de flesta ställen. Jag har bristningar, men inga stora som jag kan skryta med, men mer och mer synliga åderbrock. För tillfället är jag en mindre bra mamma, som kämpar med all sin kraft för att inte vara en dålig mamma. Inte är jag bättre som sambo heller. Mycket gnäll blir det och jag har en oerhörd tur som har en sådan tålmodig gubbe. Hade det inte varit för honom hade nog vårt förhållande inte klarat sig. Och dum som jag är ger jag honom ingen cred för sitt tålamod, utan kan ställa mig i duschen o gråta en skvätt av skam istället. Hur nyttigt är det? Nu vet jag att gubben läser min blogg, så lite fegt av mig säger jag här: TACK min kära darling! Jag älskar dig och behöver dig. Du värmer mig och tröstar mig fast du inte vet om det. Du drar ett tungt lass och jag hoppas du orkar hela vägen.
Vi är i en jobbig fas i vårat liv då vi har en åttamånaders baby och 2 åttaåringar i huset. Men det värsta får vi hoppas är över och nu borde det bli ljusare och lättare. Vår lilla Räka ska väl lära sig sova hela nätterna igen någon gång snart. Jag måste bara bli bättre på att "se" dig och bekräfta dig fast jag är trött, men jag ber dig, ha lite tålamod till. Jag SKA hitta tillbaka igen och du vet vad jag går för. Jag är den du fastnade för, inte felfri men inte fullt så trött o gnällig och några kilo lättare.
God natt
tisdag 22 september 2009
Helgens partaj
Så har helgen kommit och gått igen. Tiden går så fort så man hinner inte blinka en gång. Men det var inte det jag skulle skriva om utan om helgens partaj.
Ja, om man nu kan kalla det partaj.. Det var väl mer en gathering med god mat och en massa vänner. Vi hade bjudit in 21 vänner varav 16 kom, jätteroligt att så många kom. Denna gathering var i tacksamhetens tecken då de inbjudna har hjälpt oss på något sätt under tiden som vi renoverat vårat hus och trädgård. Alla bidrag - stora som små - har varit en stor hjälp för oss för att få färdigt och att orka. TACK ALLA! Även ni som inte kunde komma ska ha stort tack och ni får gärna komma vid andra tillfällen och få lite god mat och kramar från oss. Säg bara till så fixar vi ;)
Dagen (den 19:de, i lördags) började med en hel del förberedelser då gubben bestämt sig för att bjuda på 3 olika sorters rätter gjorda på gös som han själv fiskat upp. Jag frågade vid ett flertal tillfällen om han verkligen skulle göra så många olika rätter, och det skulle han absolut, och han skulle fixa det själv med kompisens (1) hjälp. Hmm, det gick hyffsat. Han behövde bara be några till om hjälp när det närmade sig serveringsdags, alltså den sista halvtimmen ca. Så med en liten svettdroppe (bildligt talat) i pannan serverade han 3 gösrätter med rödbetsrisotto alt pressad potatis till och 2 sorters sås och en fräst bönsallad. Allting var jättegott och gästerna verkade uppskatta maten också. Tack kära Darling för supergod mat och med facit i hand: Du var jätteduktig och jag är stolt över att du fixade så mycket själv. Jag hade INTE gjort det även om jag hade kunnat laga mat.. :/
Mitt bidrag var efterrätten: en chokladpannacotta med skogsbärskaramell toppad med hallon. Och om jag får säga det själv, så var den också väldigt god. Får man sen tolka gästerna så tror jag den gick hem hos alla. Samtliga serveringskopparna var tomma.. Dessutom sa min bror - som iofs inte är så förtjust i fisk, fast han åt o tyckte det var gott - att efterrätten överglänste huvudrätten. Ibland är du bara för go, min bror, Love ya! Finns bara en som du, och du är min ;)
På det hela taget var vår gatheringkväll en lugn tillställning med som sagt god mat och goda vänner. Vi hade vår lilla Räka hemma, jag ammar ju fortfarande, och så hade ett par utav våra gäster med sig sina barn då de inte lyckats få barnvakt. Och jag hoppas ingen blev besviken över den stillsamma kvällen och hade hoppats på mer partaj, för jag, vi, kände mer att vi ville ha den lugnare varianten där alla skulle kunna vara med så vi fick visa den uppskattning vi känner för hjälpen vi fått. De flesta gästerna hade återvänt hem vid 12-slaget eller strax efter, men trotts det var gubben o jag + 2 gäster till, en som sov över och en som bor typ 5 hus bort uppe till 02:30. Jag var lite trött när Räkan vaknade vid 6 på morgonen kan jag säga. Hon somnade om en stund till men vid 8:30 var det bara att masa sig upp.
Tack och lov hade jag tagit hand om den mesta disken under kvällens gång så det var bara 2 maskiner kvar att köra på morgonen och sen lite städande. Totalt tror jag att jag körde typ 8 maskiner med disk, hehe. Dessutom gjorde vi slut på ett paket (½-kilo) kaffe under dygnet, sicket kaffedrickande gäng ;)
Återigen: TACK ALLA FÖR HJÄLPEN! Och tack för att ni kom, och för alla presenter. Vi ses snart igen.
Kram
Ja, om man nu kan kalla det partaj.. Det var väl mer en gathering med god mat och en massa vänner. Vi hade bjudit in 21 vänner varav 16 kom, jätteroligt att så många kom. Denna gathering var i tacksamhetens tecken då de inbjudna har hjälpt oss på något sätt under tiden som vi renoverat vårat hus och trädgård. Alla bidrag - stora som små - har varit en stor hjälp för oss för att få färdigt och att orka. TACK ALLA! Även ni som inte kunde komma ska ha stort tack och ni får gärna komma vid andra tillfällen och få lite god mat och kramar från oss. Säg bara till så fixar vi ;)
Dagen (den 19:de, i lördags) började med en hel del förberedelser då gubben bestämt sig för att bjuda på 3 olika sorters rätter gjorda på gös som han själv fiskat upp. Jag frågade vid ett flertal tillfällen om han verkligen skulle göra så många olika rätter, och det skulle han absolut, och han skulle fixa det själv med kompisens (1) hjälp. Hmm, det gick hyffsat. Han behövde bara be några till om hjälp när det närmade sig serveringsdags, alltså den sista halvtimmen ca. Så med en liten svettdroppe (bildligt talat) i pannan serverade han 3 gösrätter med rödbetsrisotto alt pressad potatis till och 2 sorters sås och en fräst bönsallad. Allting var jättegott och gästerna verkade uppskatta maten också. Tack kära Darling för supergod mat och med facit i hand: Du var jätteduktig och jag är stolt över att du fixade så mycket själv. Jag hade INTE gjort det även om jag hade kunnat laga mat.. :/
Mitt bidrag var efterrätten: en chokladpannacotta med skogsbärskaramell toppad med hallon. Och om jag får säga det själv, så var den också väldigt god. Får man sen tolka gästerna så tror jag den gick hem hos alla. Samtliga serveringskopparna var tomma.. Dessutom sa min bror - som iofs inte är så förtjust i fisk, fast han åt o tyckte det var gott - att efterrätten överglänste huvudrätten. Ibland är du bara för go, min bror, Love ya! Finns bara en som du, och du är min ;)
På det hela taget var vår gatheringkväll en lugn tillställning med som sagt god mat och goda vänner. Vi hade vår lilla Räka hemma, jag ammar ju fortfarande, och så hade ett par utav våra gäster med sig sina barn då de inte lyckats få barnvakt. Och jag hoppas ingen blev besviken över den stillsamma kvällen och hade hoppats på mer partaj, för jag, vi, kände mer att vi ville ha den lugnare varianten där alla skulle kunna vara med så vi fick visa den uppskattning vi känner för hjälpen vi fått. De flesta gästerna hade återvänt hem vid 12-slaget eller strax efter, men trotts det var gubben o jag + 2 gäster till, en som sov över och en som bor typ 5 hus bort uppe till 02:30. Jag var lite trött när Räkan vaknade vid 6 på morgonen kan jag säga. Hon somnade om en stund till men vid 8:30 var det bara att masa sig upp.
Tack och lov hade jag tagit hand om den mesta disken under kvällens gång så det var bara 2 maskiner kvar att köra på morgonen och sen lite städande. Totalt tror jag att jag körde typ 8 maskiner med disk, hehe. Dessutom gjorde vi slut på ett paket (½-kilo) kaffe under dygnet, sicket kaffedrickande gäng ;)
Återigen: TACK ALLA FÖR HJÄLPEN! Och tack för att ni kom, och för alla presenter. Vi ses snart igen.
Kram
torsdag 17 september 2009
Uggly truth
Jag var på bio som sagt idag. Vi såg "Uggly truth", som var helt ok. Första halvtimmen var jag lite orolig över att det var ett misstag att välja den filmen, men sen lossnade det och jag fick ett gäng skrattattacker. En blev så hysterisk att jag fick kramp i magen och tårarna rann ner för kinderna. Började faktiskt tänka på övrig publik om de blev störda av mitt asgarv, men nä, skit i det.
Jag ska inte berätta vad filmen handlade om men jag kan säga att karaktären som huvudrollsinnehavaren hade gav mig en tankeställare kring min egen uggly truth. Hon föreställde den där kontrollfreaken som får hjälp att slappna av för att bla, bla, bla, typ. Hmm, nu är det så att jag en gång i tiden VAR den där avslappnade tjejen, men av någon anledning så känns det som att jag fått nå´t upptryckt ... för nu har jag blivit det där kontrollfreaket, och sådan är jag ju inte, egentligen!
Så mitt mission för framtiden, min egen, mina barns och kanske framförallt för min sambos skull är det dags för mig att försöka bana väg tillbaka till den där avslappnade tjejen som jag egentligen är. Jag menar inte att jag ska släppa taget helt för jag vill nog fortfarande ha kontroll, det känns ju rätt bra, men jag behöver inte vara ett freak om ni förstår vad jag menar. Och du Darling - jag vet att du läser - jag tänker INTE släppa på städrutinerna. Dina strumpor och snusdosor behöver inte ligga utspridda över hela huset, bilen, förrådet eller vilket annat ställe man än kan tänkas komma på. Puss.
Uggly truth - helt OK, och faktiskt en liten tankeställare i komedins tecken.
Kram
Jag ska inte berätta vad filmen handlade om men jag kan säga att karaktären som huvudrollsinnehavaren hade gav mig en tankeställare kring min egen uggly truth. Hon föreställde den där kontrollfreaken som får hjälp att slappna av för att bla, bla, bla, typ. Hmm, nu är det så att jag en gång i tiden VAR den där avslappnade tjejen, men av någon anledning så känns det som att jag fått nå´t upptryckt ... för nu har jag blivit det där kontrollfreaket, och sådan är jag ju inte, egentligen!
Så mitt mission för framtiden, min egen, mina barns och kanske framförallt för min sambos skull är det dags för mig att försöka bana väg tillbaka till den där avslappnade tjejen som jag egentligen är. Jag menar inte att jag ska släppa taget helt för jag vill nog fortfarande ha kontroll, det känns ju rätt bra, men jag behöver inte vara ett freak om ni förstår vad jag menar. Och du Darling - jag vet att du läser - jag tänker INTE släppa på städrutinerna. Dina strumpor och snusdosor behöver inte ligga utspridda över hela huset, bilen, förrådet eller vilket annat ställe man än kan tänkas komma på. Puss.
Uggly truth - helt OK, och faktiskt en liten tankeställare i komedins tecken.
Kram
Torsdag
Kände igår kväll när jag låg i sängen o tänkte lite som vanligt innan jag somnar. Jag är en grubblare. Men det jag kände var, att jag redan nu efter bara ett fåtal inlägg om min systers och mitt förhållande redan lugnat ner mina grubblerier på kvällarna. Att blogga är inte så dumt, även om det kanske inte är det typiska ämnet jag tar upp..
Det jag kände innan jag började bloggen var att jag hade ett behov att "skrika" ut min frustration över syrran, och det har jag fått göra här, även om det bara har varit nog så lite. Grejen är den att det är inte bara som jag går omkring o tänker för mig själv utan nu "bollar" jag mina tankar med någon, typ tomma intet, men ändå. Några har ju trotts allt hittat in i min blogg och jag vet att i alla fall 2 personer har läst det jag skrivit och det har hjälpt.
Tyvärr är det dock väldigt fattigt med kommentarer: Ni får kommentera, fast ni behöver inte vara elaka ;) Men om ni har något att tycka om något, så varsågod.
____________
Idag - ikväll - ska jag på bio! Ska bli så kul. Har inte varit på bio på nästan ett år. Nu när det funkade så bra för gubben att ta hand om Räkan häromdagen har jag fått mersmak så nu blir det bio. Och innan bion ska vi äta också, så jag blir borta några timmar ikväll också. Tur att gubben är ledig imorgon ;) Och sen i helgen ska vi ha en liten "gathering" då vi ska bjuda på mat och lite dricka. Det ser jag fram emot, lite folk här hemma. Hoppas vädret fortsätter att vara bra och att festen blir lyckad. Återkommer om det efter helgen.
Nu får ni ha en fortsatt trevlig dag, precis som jag.
Kram
Det jag kände innan jag började bloggen var att jag hade ett behov att "skrika" ut min frustration över syrran, och det har jag fått göra här, även om det bara har varit nog så lite. Grejen är den att det är inte bara som jag går omkring o tänker för mig själv utan nu "bollar" jag mina tankar med någon, typ tomma intet, men ändå. Några har ju trotts allt hittat in i min blogg och jag vet att i alla fall 2 personer har läst det jag skrivit och det har hjälpt.
Tyvärr är det dock väldigt fattigt med kommentarer: Ni får kommentera, fast ni behöver inte vara elaka ;) Men om ni har något att tycka om något, så varsågod.
____________
Idag - ikväll - ska jag på bio! Ska bli så kul. Har inte varit på bio på nästan ett år. Nu när det funkade så bra för gubben att ta hand om Räkan häromdagen har jag fått mersmak så nu blir det bio. Och innan bion ska vi äta också, så jag blir borta några timmar ikväll också. Tur att gubben är ledig imorgon ;) Och sen i helgen ska vi ha en liten "gathering" då vi ska bjuda på mat och lite dricka. Det ser jag fram emot, lite folk här hemma. Hoppas vädret fortsätter att vara bra och att festen blir lyckad. Återkommer om det efter helgen.
Nu får ni ha en fortsatt trevlig dag, precis som jag.
Kram
tisdag 15 september 2009
Länge sen
Åhh, nu har det gått flera dagar sen jag var inne o skrev någonting. Men det har inte hänt så mycket. Helgen kom o gick o det mest dramatiska som hände var att jag var jättetrött och hade ingen lust eller ork att göra någonting.
Jag tror att jag går på nödresurser just nu efter graviditet, förlossning och allt strul som var efter förlossningen och hus- och tomtrenovering samtidigt. Inte blev det bättre av att man drog på sig flera av förkylningarna som gått under -09. Dessutom rasade ett par av mina tänder under graviditeten, som jag fått gå och laga, och nu i förra veckan fick jag en inflammation i tandköttet som gjorde att jag fick penicillin, igen. Jag har knaprat fler tabletter de senaste 8 månaderna än vad jag gjort under hela mitt liv sammanlagt tror jag. Min kropp klarar nog inte så mycke mer törnar just nu, utan jag måste hålla mig i så pass skick att jag orkar med mina promenader så jag får syre i kroppen och därav lite energi. Kände direkt efter promenaden igår att det gjorde en oerhörd skillnad i mitt humör av att få röra på mig lite. Jag måste helt enkelt ut, kan inte vara hemma i fler än 4 dagar i sträck, rasar direkt av det. Och med tanke på övervikten jag dragit på mig så är behovet av rörelse ännu viktigare i alla avseenden.
Fast iofs så kanske den lilla extra energiboostern kom sig av att jag dessutom för första gången sen Räkan kom för åtta månader sen, fick 4 timmar för mig själv! Visst har jag fått ett par timmar här eller där vid några tillfällen, men då för att åka till Ica Maxi för att handla blöjor eller liknande då jag passat på att dra ut på tiden. Men igår åkte jag för att träffa en gammal god vän som jag inte träffat på ett år. Vi gick till en Mongolisk restaurang och åt god mat och uppdaterade oss i varandras liv o leverne under 4 timmar. Ni anar inte hur skönt det var, att bara vara, förutom att få träffa vännen. Jag var nästan gråtfärdig både på vägen dit och hem av lycka, både för stunden och för mötet, mest mötet. Tänk vad mycket så lite kan göra.
Visst älskar jag min familj över allt annat, men man behöver det där lilla extra någon gång ibland för att överleva, i alla fall jag. Dessutom är jag oerhört social och sällskapssjuk. Fast ibland vill jag vara för mig själv också, men bara ibland. Det är bara det att jag önskar att det var tvärtom än vad det är i mitt liv just nu. Jag är oftare ensam än vad jag har sällskap och sådan är inte jag. Problemet är att jag är lite för ödmjuk och vill inte tränga mig på hos mina vänner för mycket för jag vet ju att de har sina liv och fullt upp med allt vad de har i görningen. Men min telefon känns lite för tyst för min smak.
Jag hoppas dock inte mina kära vänner att ni får dåligt samvete nu av att läsa detta och börjar ringa bara för den sakens skull. För det är inte meningen med mitt inlägg. Jag bara förmedlar mina tankar o känslor just nu. Och jag tror att om ni alla skulle börja ringa på en gång nu skulle jag väl få frispel på det istället eftersom jag är så dålig på att planera. Och det är nog därför det är som det är också. Jag ringer när jag får ett infall och då kan oftast inte den jag ringer till, ehh förvånande nog - NOT! Och det vet jag, så jag skyller mig själv. Men igår kunde denna kära vän till mig ses och det är jag jätteglad för. Tack underbara du för en jättehärlig kväll.
Kram
Jag tror att jag går på nödresurser just nu efter graviditet, förlossning och allt strul som var efter förlossningen och hus- och tomtrenovering samtidigt. Inte blev det bättre av att man drog på sig flera av förkylningarna som gått under -09. Dessutom rasade ett par av mina tänder under graviditeten, som jag fått gå och laga, och nu i förra veckan fick jag en inflammation i tandköttet som gjorde att jag fick penicillin, igen. Jag har knaprat fler tabletter de senaste 8 månaderna än vad jag gjort under hela mitt liv sammanlagt tror jag. Min kropp klarar nog inte så mycke mer törnar just nu, utan jag måste hålla mig i så pass skick att jag orkar med mina promenader så jag får syre i kroppen och därav lite energi. Kände direkt efter promenaden igår att det gjorde en oerhörd skillnad i mitt humör av att få röra på mig lite. Jag måste helt enkelt ut, kan inte vara hemma i fler än 4 dagar i sträck, rasar direkt av det. Och med tanke på övervikten jag dragit på mig så är behovet av rörelse ännu viktigare i alla avseenden.
Fast iofs så kanske den lilla extra energiboostern kom sig av att jag dessutom för första gången sen Räkan kom för åtta månader sen, fick 4 timmar för mig själv! Visst har jag fått ett par timmar här eller där vid några tillfällen, men då för att åka till Ica Maxi för att handla blöjor eller liknande då jag passat på att dra ut på tiden. Men igår åkte jag för att träffa en gammal god vän som jag inte träffat på ett år. Vi gick till en Mongolisk restaurang och åt god mat och uppdaterade oss i varandras liv o leverne under 4 timmar. Ni anar inte hur skönt det var, att bara vara, förutom att få träffa vännen. Jag var nästan gråtfärdig både på vägen dit och hem av lycka, både för stunden och för mötet, mest mötet. Tänk vad mycket så lite kan göra.
Visst älskar jag min familj över allt annat, men man behöver det där lilla extra någon gång ibland för att överleva, i alla fall jag. Dessutom är jag oerhört social och sällskapssjuk. Fast ibland vill jag vara för mig själv också, men bara ibland. Det är bara det att jag önskar att det var tvärtom än vad det är i mitt liv just nu. Jag är oftare ensam än vad jag har sällskap och sådan är inte jag. Problemet är att jag är lite för ödmjuk och vill inte tränga mig på hos mina vänner för mycket för jag vet ju att de har sina liv och fullt upp med allt vad de har i görningen. Men min telefon känns lite för tyst för min smak.
Jag hoppas dock inte mina kära vänner att ni får dåligt samvete nu av att läsa detta och börjar ringa bara för den sakens skull. För det är inte meningen med mitt inlägg. Jag bara förmedlar mina tankar o känslor just nu. Och jag tror att om ni alla skulle börja ringa på en gång nu skulle jag väl få frispel på det istället eftersom jag är så dålig på att planera. Och det är nog därför det är som det är också. Jag ringer när jag får ett infall och då kan oftast inte den jag ringer till, ehh förvånande nog - NOT! Och det vet jag, så jag skyller mig själv. Men igår kunde denna kära vän till mig ses och det är jag jätteglad för. Tack underbara du för en jättehärlig kväll.
Kram
torsdag 10 september 2009
Litens dag
Idag har jag spenderat min dag tillsammans med min son, för hans skull. Den lilla fick ju givetvis följa med, men det var hans dag. Under tiden som han går i skolan duschar jag o gör i ordning mig själv och Räkan. Går sedan för att hämta Litens (han hette så i magen) skateboard och går sedan o hämtar upp honom i skolan.
Han sken upp som en sol när jag sa att vi skulle till skateparken. Aldrig har han kommit så fort ut från skolan - vilket jag iofs tycker är väldigt positivt. Vi tar bussen ner på stan och går den sista biten. Ni må tro att han blev irriterad när det börja blinka o klämta för broöppning när vi endast är 10 meter ifrån bron, på fel sida! Ja det var bara att vackert vänta.
Så kom vi fram och ivrigt nog hade han redan dragit på sig hjälmen så det var bara att "kasta" in brädan o åka. Efter en stund kom den där stora duktiga killen som han hade träffat en gång förut. Då blev Liten ännu lite gladare och bad om lite tips och "titta vad jag har övat sen förra gången". Det är så härligt att se sitt barn så solt och ödmjuk på samma gång. Han strålade liksom. Sen fick jag sitta o titta på en massa skejtare i ca 2 tim. Men jag måste säga att tiden gick ganska fort ändå. Det var flera relativt duktiga killar där, men vart är tjejerna? Den enda tjejen jag såg var en ca 10-årig tjej på en chockrosa bräda.
Efter skateparken gick vi till McDonalds och käkade middag, för att sedan ta bussen hem igen. Väl hemma var det ombyte för grabben och lite gröt till Räkan. Medans jag matar färdigt Räkan sticker Liten iväg på cykeln för det är fotbollsträning. När jag var klar med matningen tar jag Räkan med i vagnen o så går vi ner till fotbollsplanen och tittar på när Liten tränar. Han är den ända -01:an i laget, de andra är -00:or. Av någon anledning var det inget större intresse för fotboll i Litens årskull. Nåja, snart är det slut på fotbollssäsongen, så det var kul att sitta o titta när det var fint väder.
Efter fotbollen var det bara att bege sig hem för en liten kvällsmacka innan duschen. Liten ville ringa sin pappa och berätta om dagen, och skulle kolla om telefonen var ledig. Halvvägs upp i trappen händer något och Liten tappar balansen och "dyker" ner för trappen. Vilket avslut på en så bra dag. Stackarn fick ett skrapmärke på ena armbågen och en lårkaka på ena benet. Men tack och lov fick han ingen smäll på bröstet, fast det såg ut som att han landade och studsade på bröstet. Några få tårar rann, men i dessa lägen är det gott att mamma är av den rundare sorten så det blev en bamsekram och tröst i mjuka famnen.
Efter duschen var Liten ett lättvaggat barn. Speciellt som vi ska till skateparken i morgon igen.
Och nu ska även jag ta o krama kudden o hoppas på att jag är lika lättvaggad ;)
God natt
Han sken upp som en sol när jag sa att vi skulle till skateparken. Aldrig har han kommit så fort ut från skolan - vilket jag iofs tycker är väldigt positivt. Vi tar bussen ner på stan och går den sista biten. Ni må tro att han blev irriterad när det börja blinka o klämta för broöppning när vi endast är 10 meter ifrån bron, på fel sida! Ja det var bara att vackert vänta.
Så kom vi fram och ivrigt nog hade han redan dragit på sig hjälmen så det var bara att "kasta" in brädan o åka. Efter en stund kom den där stora duktiga killen som han hade träffat en gång förut. Då blev Liten ännu lite gladare och bad om lite tips och "titta vad jag har övat sen förra gången". Det är så härligt att se sitt barn så solt och ödmjuk på samma gång. Han strålade liksom. Sen fick jag sitta o titta på en massa skejtare i ca 2 tim. Men jag måste säga att tiden gick ganska fort ändå. Det var flera relativt duktiga killar där, men vart är tjejerna? Den enda tjejen jag såg var en ca 10-årig tjej på en chockrosa bräda.
Efter skateparken gick vi till McDonalds och käkade middag, för att sedan ta bussen hem igen. Väl hemma var det ombyte för grabben och lite gröt till Räkan. Medans jag matar färdigt Räkan sticker Liten iväg på cykeln för det är fotbollsträning. När jag var klar med matningen tar jag Räkan med i vagnen o så går vi ner till fotbollsplanen och tittar på när Liten tränar. Han är den ända -01:an i laget, de andra är -00:or. Av någon anledning var det inget större intresse för fotboll i Litens årskull. Nåja, snart är det slut på fotbollssäsongen, så det var kul att sitta o titta när det var fint väder.
Efter fotbollen var det bara att bege sig hem för en liten kvällsmacka innan duschen. Liten ville ringa sin pappa och berätta om dagen, och skulle kolla om telefonen var ledig. Halvvägs upp i trappen händer något och Liten tappar balansen och "dyker" ner för trappen. Vilket avslut på en så bra dag. Stackarn fick ett skrapmärke på ena armbågen och en lårkaka på ena benet. Men tack och lov fick han ingen smäll på bröstet, fast det såg ut som att han landade och studsade på bröstet. Några få tårar rann, men i dessa lägen är det gott att mamma är av den rundare sorten så det blev en bamsekram och tröst i mjuka famnen.
Efter duschen var Liten ett lättvaggat barn. Speciellt som vi ska till skateparken i morgon igen.
Och nu ska även jag ta o krama kudden o hoppas på att jag är lika lättvaggad ;)
God natt
måndag 7 september 2009
Foton
Kontakta mig för att få användarnamn och lösen till
http://www.bilddagboken.se/
för att se bilder på mig o min familj. I bilddagboken lägger jag upp bilder relativt frekvent där man kan följa hur mina barn växer och utvecklas plus en hel del övrigt om vad som händer i min familjs liv. Bla renovering av nedervåning, bygge av altan och uppfräschning gräsmatta. Kanske lite partybilder mm, mm. Just nu har jag 361 bilder inlagda. =)
Detta sätt att förmedla bilder är betydligt enklare än att skicka mail med bilagor till vänner o bekanta då man vill dela med sig av något. Ett tips till er andra oxå, även om ni inte är intresserade av min "bok". Sätter du lösen på "boken som jag, kommer inga obehöriga åt bilderna.
Kram
http://www.bilddagboken.se/
för att se bilder på mig o min familj. I bilddagboken lägger jag upp bilder relativt frekvent där man kan följa hur mina barn växer och utvecklas plus en hel del övrigt om vad som händer i min familjs liv. Bla renovering av nedervåning, bygge av altan och uppfräschning gräsmatta. Kanske lite partybilder mm, mm. Just nu har jag 361 bilder inlagda. =)
Detta sätt att förmedla bilder är betydligt enklare än att skicka mail med bilagor till vänner o bekanta då man vill dela med sig av något. Ett tips till er andra oxå, även om ni inte är intresserade av min "bok". Sätter du lösen på "boken som jag, kommer inga obehöriga åt bilderna.
Kram
Visdomstand
Grrr, jag tycker inte om min visdomstand just nu. Den växer så satans långsamt så det har blivit en ficka typ. Under den fickan tror jag att det lyckats lägga sig någe skit en liten stund och nu är det irriterat som F-N! Åhhh! Har tagit en ipren, en voltaren T och baddat med gubbens whiskey. Och äntligen börjar värken ge sig. Så nu ska jag borsta tänderna o krypa till kojs medan jag är bedövad. Hoppas det känns bättre imorgon och att jag får sova hela natten utan smärta.
God natt
God natt
fredag 4 september 2009
Ett minne
Idag har jag haft en smågnällig dotter i min närvaro. Lite gullig har hon varit oxå, men det är väl snuvan som irriterar henne. Bortsett från det så har det varit en ganska händelsefattig dag vilket gjort att jag gått o funderat på den där syrran jag har. Tankegångarna går gärna åt hållet "skulle jag gett fan i att sätta stopp"? Men så fort jag får den tanken, o den får jag ju för att jag inte har något att göra - tidigare har man åkt till syrran för att slå ihjäl lite tid ibland - så påminner jag mig själv om mina minnen av hur hon varit så många gånger.
Ett exempel är när hon fyllde 30 år. Och nu måste jag tyvärr meddela att hon faktiskt har en annan pappa än jag och min bror. Men han har inte varit inblandad i hennes liv förrän hon var gammal nog att välja själv om hon ville träffa honom eller inte, för han var inte direkt intresserad. Hans mamma (syrrans farmor) ansåg att det enbart var mammas fel att syrran kom till världen. Att mamma hade förfört stackars Mr X. Well, it takes two to tango.. Med andra ord är det min far som uppfostrat och funnits till hands genom syrrans uppväxt, inte Mr X.
Men åter till hennes 30-årsdag. Den dagen ville vi självklart fira och vår familj och syrrans makes familj och hennes biologiska farmor och faders nya fru skulle komma till hennes hem o fika osv. Tyvärr råkade syrrans svärmor komma 10 minuter för tidigt!! Syrran blir skogstokig och vrålar till sin svärmor att "har man sagt en tid så är det den som gäller, jag är inte klar"! Sen vänder hon på klacken o rusar upp till sovrummet där hon låser in sig och sitter resten av dagen!! Kom då ihåg att vår mamma och syrrans farmor inte är de såtaste vänner och inte träffats direkt sen syrran föddes typ.
Där sitter vi: mamma, pappa (min), brorsan, jag, svågern, svärmor och syrrans barn och tar emot syrrans farmor och pappa biologis nya fru (han är upptagen med annat vill jag minnas). Hur tror ni det kändes? Jag kan säga att jag skämdes något fruktansvärt över syrrans beteende och var så ledsen för mammas skull. Så även mamma och pappa. Ni kan ju tänka er hur bra det måste kännts för "stackars" farmor som åkt hela vägen från Gotland för att träffa sitt oönskade barnbarn o fira henne, o så får hon åka hem utan att ha träffat henne. Stämningen var ganska tryckt vid bordet kan jag säga och vi gav upp efter ett par timmar.
Jag begriper inte hur man kan bete sig på det viset. Och det värsta är att om vi hade påpekat detta vid tillfället hade allt bara blivit ännu värre. Tyvärr så sköt vi hela tiden på problemet. Varje gång hon hade ett utbrott så försökte vi alltid att göra det bästa utav dagen utan henne. Och efteråt så sa vi alltid "efter nästa storhelg så tar vi det", vi vill ju försöka ha mysigt vid storsammankomsterna. Tyvärr så "glömde" vi alltid bort det, tills nästa utbrott. Och det blev aldrig någon Intervention (stavas det så?) förrän jag fick nog denna gång, o det var väl tack vare mina hormoner.
Detta var ett minne. Jag har mååååånga såna kvar och jag tar de väl lite som de kommer. Behöver få de ur systemet så att säga.
Kram
Ett exempel är när hon fyllde 30 år. Och nu måste jag tyvärr meddela att hon faktiskt har en annan pappa än jag och min bror. Men han har inte varit inblandad i hennes liv förrän hon var gammal nog att välja själv om hon ville träffa honom eller inte, för han var inte direkt intresserad. Hans mamma (syrrans farmor) ansåg att det enbart var mammas fel att syrran kom till världen. Att mamma hade förfört stackars Mr X. Well, it takes two to tango.. Med andra ord är det min far som uppfostrat och funnits till hands genom syrrans uppväxt, inte Mr X.
Men åter till hennes 30-årsdag. Den dagen ville vi självklart fira och vår familj och syrrans makes familj och hennes biologiska farmor och faders nya fru skulle komma till hennes hem o fika osv. Tyvärr råkade syrrans svärmor komma 10 minuter för tidigt!! Syrran blir skogstokig och vrålar till sin svärmor att "har man sagt en tid så är det den som gäller, jag är inte klar"! Sen vänder hon på klacken o rusar upp till sovrummet där hon låser in sig och sitter resten av dagen!! Kom då ihåg att vår mamma och syrrans farmor inte är de såtaste vänner och inte träffats direkt sen syrran föddes typ.
Där sitter vi: mamma, pappa (min), brorsan, jag, svågern, svärmor och syrrans barn och tar emot syrrans farmor och pappa biologis nya fru (han är upptagen med annat vill jag minnas). Hur tror ni det kändes? Jag kan säga att jag skämdes något fruktansvärt över syrrans beteende och var så ledsen för mammas skull. Så även mamma och pappa. Ni kan ju tänka er hur bra det måste kännts för "stackars" farmor som åkt hela vägen från Gotland för att träffa sitt oönskade barnbarn o fira henne, o så får hon åka hem utan att ha träffat henne. Stämningen var ganska tryckt vid bordet kan jag säga och vi gav upp efter ett par timmar.
Jag begriper inte hur man kan bete sig på det viset. Och det värsta är att om vi hade påpekat detta vid tillfället hade allt bara blivit ännu värre. Tyvärr så sköt vi hela tiden på problemet. Varje gång hon hade ett utbrott så försökte vi alltid att göra det bästa utav dagen utan henne. Och efteråt så sa vi alltid "efter nästa storhelg så tar vi det", vi vill ju försöka ha mysigt vid storsammankomsterna. Tyvärr så "glömde" vi alltid bort det, tills nästa utbrott. Och det blev aldrig någon Intervention (stavas det så?) förrän jag fick nog denna gång, o det var väl tack vare mina hormoner.
Detta var ett minne. Jag har mååååånga såna kvar och jag tar de väl lite som de kommer. Behöver få de ur systemet så att säga.
Kram
torsdag 3 september 2009
Backup
Usch, det är hemskt att andras olycka ska behöva vara det som väcker en ur slummern. Igår satt jag och brände alla bilder o filmsnuttar som jag har på datorn o så ska jag ta med de skivorna o låsa in de hos pappa i hans brandskåp. Att ta backup är ju något man tänker titt som tätt att man ska göra, men som aldrig blir av. Men nu är det gjort.
Tyvärr råkade en vän ut för ett inbott och då hajade man till minsann. Fast jag tänkte steget längre än att jag "bara" kan bli av med datorn. Det kan ju faktiskt börja brinna oxå, apropå alla dessa stackars försvarslösa barn som dött i sommar. Det är så hemskt som det bara kan bli. Varför ska det vara så mycket elände hela tiden? Hur tänkte denne någon som skapade världen o människan? Eller det kanske inte var "någon", eftersom det är så mycket skit. Oki för att det måste vara tråkigt för att man ska uppskatta glädje, men ond bråd död, vad gör det för nytta?
Men som sagt, annans olycka.. Det får i alla fall mig att tänka lite mer, både positivt o negativt. O nu har jag i alla fall backup på mina bilder, so far. Nu ska vi bara köpa in ett par brandsläckare till huset, o säkra upp med brandvarnare på fler ställen. Sen ska det installeras inbrottslarm o sen har vi förhoppningsvis ett tryggt hem. Man blir ju mörkrädd när man tänker på vad som behövs för att man ska känna sig någorlunda trygg. Bäst vi investerar i belysning oxå - som går på timer, just in case..
Nä, nu får jag sluta, annars blir jag knäpp. Men glöm inte att ta backup på era bilder. Även om det inte inträffar något fullt så tråkigt enligt ovan så kan ju faktiskt datorn krasha. Och då vill man inte gärna sitta o tänka: "fasiken oxå".
God natt
Tyvärr råkade en vän ut för ett inbott och då hajade man till minsann. Fast jag tänkte steget längre än att jag "bara" kan bli av med datorn. Det kan ju faktiskt börja brinna oxå, apropå alla dessa stackars försvarslösa barn som dött i sommar. Det är så hemskt som det bara kan bli. Varför ska det vara så mycket elände hela tiden? Hur tänkte denne någon som skapade världen o människan? Eller det kanske inte var "någon", eftersom det är så mycket skit. Oki för att det måste vara tråkigt för att man ska uppskatta glädje, men ond bråd död, vad gör det för nytta?
Men som sagt, annans olycka.. Det får i alla fall mig att tänka lite mer, både positivt o negativt. O nu har jag i alla fall backup på mina bilder, so far. Nu ska vi bara köpa in ett par brandsläckare till huset, o säkra upp med brandvarnare på fler ställen. Sen ska det installeras inbrottslarm o sen har vi förhoppningsvis ett tryggt hem. Man blir ju mörkrädd när man tänker på vad som behövs för att man ska känna sig någorlunda trygg. Bäst vi investerar i belysning oxå - som går på timer, just in case..
Nä, nu får jag sluta, annars blir jag knäpp. Men glöm inte att ta backup på era bilder. Även om det inte inträffar något fullt så tråkigt enligt ovan så kan ju faktiskt datorn krasha. Och då vill man inte gärna sitta o tänka: "fasiken oxå".
God natt
tisdag 1 september 2009
Tisdag...
Den här dagen började riktigt trevligt. En av mammorna i mammagruppen ringde o ville ha sällskap. Sån´t tycker vi om. Jag hasta ihop en äppel o hallon paj o ladda kaffebryggaren. Barnen lekte, hmm, typ.. Efter en snart åttamånaders kapacitet i att leka med någon annan alltså. Efter besöket sov min lilla räka väldigt gott o jag fick en stund för mig själv. Passade då på att uppdatera min bilddagbok - som mina vänner kan få behörighet till om man ber om det - då det var ett tag sen jag gjorde det.
Sen vaknade min lilla ängel o fick lite mat o lekte ett tag igen. Satte henne i hennes gåstol ute på altanen och låste på ena sidan eftersom vi inte har något staket ner till gräsmattan än. Stackarn sprang runt runt runt tills hon ledsna. Då gick vi in igen och efter en liten stund försökte hon resa sig upp mot soffan.. men det var för vingligt så det sa duns o en liten bula framträdde på ena sidan av huvudet.
Och sen har det inte hänt så mycket mer. Min sambo är ute o fiskar, hoppas på massor av gös, så jag o räkan får klara oss själva resten av kvällen oxå. Tror att hostan är lite bättre idag. Håller tummarna så jag kan åka till mamma i helgen.
Kram
Sen vaknade min lilla ängel o fick lite mat o lekte ett tag igen. Satte henne i hennes gåstol ute på altanen och låste på ena sidan eftersom vi inte har något staket ner till gräsmattan än. Stackarn sprang runt runt runt tills hon ledsna. Då gick vi in igen och efter en liten stund försökte hon resa sig upp mot soffan.. men det var för vingligt så det sa duns o en liten bula framträdde på ena sidan av huvudet.
Och sen har det inte hänt så mycket mer. Min sambo är ute o fiskar, hoppas på massor av gös, så jag o räkan får klara oss själva resten av kvällen oxå. Tror att hostan är lite bättre idag. Håller tummarna så jag kan åka till mamma i helgen.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)