Nu närmar sig julen med stormsteg, och äntligen börjar stämningen infinna sig också. Tack och lov för att snön kom, även om det var i mesta laget att skotta utanför dörren. Fast å andra sidan är det andras vardag, så jag ska inte klaga. Det var lite jobbigt bara eftersom jag inte var helt frisk när jag fick lov att skotta. Men det går över :)
Men som sagt, snart jul. Detta innebär att det snart är ett år sen jag träffade min syster och hennes familj för sista gången. Hur känns det då? Jo, jag har blandade känslor för detta. Eftersom jag inte är emetionellt handikappad så sörjer jag förlusten av min syster, min vän svågern, och mina systerbarn. Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner en viss besvikelse och lätt ilska över att tydligen inte vara mer värd som vän/svägerska eller moster. För tydligen har det inte varit värt besväret att försöka träffas ändå. Jag kan tänka att mamma och pappa känner likadant. Jag har försökt att kontakta de oskyldigt drabbade och föreslagit tillfällen att träffas, men när de (vuxna) barnen inte ens kan höra av sig o gratulera sin morfar på hans 60-årsdag!! Då känns det inte bra. Men jag kan inte göra så mycket mer än jag gjort och jag är benägen att ge upp.
Vad det gäller syrran så kan jag bara tragiskt nog säga att det nu med facit i hand märks vilken otrolig energi och platts hon tagit i våra liv. För när vi övriga träffas och umgås i familjen nuförtiden är det med ett sådant lugn och en harmoni som jag aldrig upplevt förut. Därför ångrar jag att inget blev sagt tidigare. Sådant slöseri med energi är närapå kriminellt! Och detta betyder inte att jag önskar att syrran försvunnit ur vårat liv tidigare, utan jag menar att om vi sagt ifrån tidigare hade vi kanske räddat hennes beteende och vi hade varit en hel och lycklig familj allihopa idag.
Men i och med att vi gjort som vi gjort och att det blev som det blev, är jag ändå glad att jag sa ifrån. För även om det är sorgligt att hon inte är med oss längre, är det ändå lugnare och skönare utan henne än att ha henne med när hon har det beteende som hon har. Jag är ledsen syrran, men denna jul går i glädjens tecken, utan dig.
Och för de övriga i din familj önskar jag en god jul och hoppas ni får det trevligt ändå. Och vill ni träffa oss, får ni ta steget. Jag tänker inte försöka mer, för det är under min värdighet. Vill ni så vill ni, annars får det vara.
God Jul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar