Hmm, jag får helt enkelt finna mig i att jag inte kommer att bli årets bloggerska.. Haha, jag som slitit så och varit aktiv! Ehhh, näää!
Skämt å sido. Jag har helt enkelt inte samma tid eller ork att sitta o blogga längre, nu när jobb o barns träningar och all annan "verklighet" kommit igång. Men jag tänker inte lägga ner än, utan det blir nog nå´t inlägg lite då och då.
Vad har hänt sen sist då? Jo, en hel del tror jag o inte minns jag hälften, men va tusan. De stora sakerna som hänt är ändå att sonens rum nu är färdigbyggt (sen en tid) och inrett och han har flyttat in o känner sig helnöjd med sitt nya krypin. Detta har resulterat i att arbetet med Räkans rum så sakteliga har kommit igång också, men där går det inte fort. Måste bli av med lite möbler osv innan jag kan gå på ordentligt. Detta kommer förhoppningsvis att ske i helgen - flytt av möbler alltså.
Annars, ja jobbet har flytit på riktigt bra och jag trivs faktiskt med att gå till jobbet. Tänk att jag hade en sådan ångest inför det. Haha, skönt att det blev så i alla fall och att inte ångesten fortsatte hålla i sig. Nu ska det bara bli spännande att se vad jag ska få syssla med i fortsättningen då min "praktik" tar slut i januari.
Nu går vi o väntar på att det ska bli jul, nyår och snart kalas igen. För då blir det umgänge med alla nära o kära och sånt tycker jag om massor! Önskar det fanns mer tid till det, men man får vara glad för det man får. Och när vi träffas blir det desto mer gos och mys per tillfälle så.. Synd att klaga ;)
Ha det allra bäst där ute i vårt underbara vinterväder! Älskar snön o jag klär mig efter vädret o njuuuuter, tänk på att för inte så länge sen klagades det en massa på att vi inte hade "riktiga vintrar". Glöm inte det och njut så länge det varar. Det finns varma kläder! Skäms inte för att ni klär på er, det gör inte jag - mössa, vantar, jacka, termobrallor o kängor, varje dag =) MYYYYYYS! <3
Kram
torsdag 9 december 2010
söndag 26 september 2010
Nu har hon satt sin sista potatis...
Okej, nu är det ett tag sen jag skrev igen, men det som hänt kräver att få bearbetas av mig.
Alltså, min "syster" har nu gjort sig riktigt förtjänt av att hållas bortom mitt liv. Känner faktiskt inte längre för att kalla henne för "syster", så hon får helt enkelt heta Hon, med stort H framöver.
Det kanske kan låta trivialt för somliga, men tyvärr tycker inte jag så, utan jag anser att hon far med förtal..
Jag vill fortfarande inte nämna några namn och det behöver ingen annan göra här heller, av respekt för min övriga familj, då de är oskyldiga i denna soppa. MEN, jag tänker för den skull inte sitta helt tyst och låta Henne hålla på hur som helst utan någon form av protest. Och är det någon som inte tänker på diskretion, så är det Hon.
Nu har Hon trampat i klaveret två gånger genom att lägga in privata händelser på Facebook, och hon är dessutom inte smart nog att ha inställningen på sin sida som privat utan alla kan se hennes inlägg - ALLA.
För det första så ska nu Hon och svågern skilja sig. Han orkar inte med hennes sätt heller längre, och det förstår jag och han har mitt fulla stöd i sitt beslut. Men innan de hann berätta för sina respektive familjer om detta så lägger hon ett inlägg på FB och efterlyser en advokat! För det behöver hon nu tydligen då "HAN ska skilja sig från henne, kan ni fatta?!". Och då ska ni veta att hon skiljer sig från världens snällaste man! Så JAAAAAA, Vi fattar varför, ditt .... Tyvärr är inte Hon så j...a smart så hon inser att hon jagar bort sina nära o kära med sitt beteende.
Nästa grej som dyker upp på FB är att hon på förfrågan om mig (som syster) svarar att, äsch, jag kopierar helt enkelt hela konversationen utan att ta med namn:
""Din syster håller din hand en liten stund, men håller ditt hjärta genom hela livet! Det är "systrarnas vecka". Om du har en syster som gör livet värt att leva, genom att bara finnas till... Tänker på dig ******. ♥"" (Här skriver hon in namnet på den syster hon har på sin biologiska pappas sida)
Igår kl. 16:19
Har inte du en syster som heter ***** med
Igår kl. 16:29.
Jo men hon vill inte veta av mig. Säger att jag bara förstör hennes liv och att jag är psykiskt sjuk och borde låsas in. Tänker inte på henne då!!
Igår kl. 16:41.
Okay....Då fattar jag....Tråkigt att det blir så....Har hon förklarat varför då...Om det inte finns någon förklaring så vet hon inte själv vad det handlar om
Igår kl. 16:54.
Förklaringen komm i ett tre sidor långt mail där hon spydde galla på mig och avslutade med att tala om för mig att hon inte vara intresserad av en fortsatt relation om jag inte skrev in mig på psyket.
Jag kan inte tala om för henne hur hon ska känna det, så jag får väl lov att finna mig i hennes beslut. Spelar inte nån roll vad jag säger för jag är dessutom en lögnare enligt henne.
Så kan det bli ibland.
Igår kl. 16:58.
Okay.....Tråkigt är det i alla fall.........
Och det är detta jag menar med förtal, för INGENSTANS i mina mail har jag skrivit att jag anser henne vara en lögnare, eller att hon ska låsas in på psyke. Jag har inte heller sagt att hon förstört mitt liv. Men det är väl bara väntat (som vanligt) att hon ska misstolka det jag ville säga henne så till den milda grad.
Det ända jag kan säga nu är att Hon har djä...gt mycke att bevisa för mig om sitt påstådda ändrade beteende och "förlåt" hit och dit. Känns vatten värt, och var nog endast ett spel för galleriet för att kunna hävda att hon är offret i vått som torrt.
Jag har ingen syster längre, bara en bror.
Och han är den mest underbara bror man kan ha och jag älskar honom av hela mitt hjärta för att han är den han är, för att han är min och för att han finns och berikar mitt liv.
Kram (till de som förtjänar det) ;)
Alltså, min "syster" har nu gjort sig riktigt förtjänt av att hållas bortom mitt liv. Känner faktiskt inte längre för att kalla henne för "syster", så hon får helt enkelt heta Hon, med stort H framöver.
Det kanske kan låta trivialt för somliga, men tyvärr tycker inte jag så, utan jag anser att hon far med förtal..
Jag vill fortfarande inte nämna några namn och det behöver ingen annan göra här heller, av respekt för min övriga familj, då de är oskyldiga i denna soppa. MEN, jag tänker för den skull inte sitta helt tyst och låta Henne hålla på hur som helst utan någon form av protest. Och är det någon som inte tänker på diskretion, så är det Hon.
Nu har Hon trampat i klaveret två gånger genom att lägga in privata händelser på Facebook, och hon är dessutom inte smart nog att ha inställningen på sin sida som privat utan alla kan se hennes inlägg - ALLA.
För det första så ska nu Hon och svågern skilja sig. Han orkar inte med hennes sätt heller längre, och det förstår jag och han har mitt fulla stöd i sitt beslut. Men innan de hann berätta för sina respektive familjer om detta så lägger hon ett inlägg på FB och efterlyser en advokat! För det behöver hon nu tydligen då "HAN ska skilja sig från henne, kan ni fatta?!". Och då ska ni veta att hon skiljer sig från världens snällaste man! Så JAAAAAA, Vi fattar varför, ditt .... Tyvärr är inte Hon så j...a smart så hon inser att hon jagar bort sina nära o kära med sitt beteende.
Nästa grej som dyker upp på FB är att hon på förfrågan om mig (som syster) svarar att, äsch, jag kopierar helt enkelt hela konversationen utan att ta med namn:
""Din syster håller din hand en liten stund, men håller ditt hjärta genom hela livet! Det är "systrarnas vecka". Om du har en syster som gör livet värt att leva, genom att bara finnas till... Tänker på dig ******. ♥"" (Här skriver hon in namnet på den syster hon har på sin biologiska pappas sida)
Igår kl. 16:19
Har inte du en syster som heter ***** med
Igår kl. 16:29.
Jo men hon vill inte veta av mig. Säger att jag bara förstör hennes liv och att jag är psykiskt sjuk och borde låsas in. Tänker inte på henne då!!
Igår kl. 16:41.
Okay....Då fattar jag....Tråkigt att det blir så....Har hon förklarat varför då...Om det inte finns någon förklaring så vet hon inte själv vad det handlar om
Igår kl. 16:54.
Förklaringen komm i ett tre sidor långt mail där hon spydde galla på mig och avslutade med att tala om för mig att hon inte vara intresserad av en fortsatt relation om jag inte skrev in mig på psyket.
Jag kan inte tala om för henne hur hon ska känna det, så jag får väl lov att finna mig i hennes beslut. Spelar inte nån roll vad jag säger för jag är dessutom en lögnare enligt henne.
Så kan det bli ibland.
Igår kl. 16:58.
Okay.....Tråkigt är det i alla fall.........
Och det är detta jag menar med förtal, för INGENSTANS i mina mail har jag skrivit att jag anser henne vara en lögnare, eller att hon ska låsas in på psyke. Jag har inte heller sagt att hon förstört mitt liv. Men det är väl bara väntat (som vanligt) att hon ska misstolka det jag ville säga henne så till den milda grad.
Det ända jag kan säga nu är att Hon har djä...gt mycke att bevisa för mig om sitt påstådda ändrade beteende och "förlåt" hit och dit. Känns vatten värt, och var nog endast ett spel för galleriet för att kunna hävda att hon är offret i vått som torrt.
Jag har ingen syster längre, bara en bror.
Och han är den mest underbara bror man kan ha och jag älskar honom av hela mitt hjärta för att han är den han är, för att han är min och för att han finns och berikar mitt liv.
Kram (till de som förtjänar det) ;)
måndag 16 augusti 2010
VAB - redan!
Jaha, då skulle det ha blivit första riktiga dagen för Räkan på dagis... Men hon ville tydligen annat. Hon har varit lite lätt snorig i helgen, men pigg i övrigt så planen var igår kväll att jag skulle lämna henne, för lite snor kan man inte stanna hemma för - då skulle man få vara hemma nästan jämt, o det går ju inte. Men så inatt vaknade hon runt 02:30 och var ledsen och när jag tog upp henne kände jag att hon var väldigt varm. Så det blev att pula in lite alvedon o sova vidare och imorse när jag kontrollerade så var det minsann feber på den lilla damen.
Ja, så efter feberkollen ringde jag chefen o dagis o meddelade att detta var just snyggt, men tyvärr fakta. Jag har ett sjukt barn och måste vara hemma redan första arbets/dagis dagen! Tjoho! Undrar hur denna höst kommer att se ut?! Å andra sidan, vad ska man göra? Det är ju bara att gilla läget, som en fd chef sa till oss på jobbet en gång. Jag är ju först o främst mamma.
Nu är det bara att vänta o se hur många dagar det blir, men jag hoppas hon är feberfri imorgon så jag kan gå till jobbet på onsdag, för nu är jag faktiskt lite sugen på att göra något annat än att "bara" vara hemma :)
Kram
Ja, så efter feberkollen ringde jag chefen o dagis o meddelade att detta var just snyggt, men tyvärr fakta. Jag har ett sjukt barn och måste vara hemma redan första arbets/dagis dagen! Tjoho! Undrar hur denna höst kommer att se ut?! Å andra sidan, vad ska man göra? Det är ju bara att gilla läget, som en fd chef sa till oss på jobbet en gång. Jag är ju först o främst mamma.
Nu är det bara att vänta o se hur många dagar det blir, men jag hoppas hon är feberfri imorgon så jag kan gå till jobbet på onsdag, för nu är jag faktiskt lite sugen på att göra något annat än att "bara" vara hemma :)
Kram
torsdag 12 augusti 2010
What´s new?
Jaha, man skulle kunna tro att det inte händer något i mitt liv eftersom jag inte skriver så ofta längre, men det är just det som är "problemet". Det händer en hel del och då har jag helt enkelt inte samma tid eller ork att vara duktig vid datorn...
Min lilla Räka håller för tillfället på att skolas in på dagis. Sitter i skrivande stund o väntar på att klockan ska slå så jag får gå och hämta henne. Det är hennes tredje dag och det var inga problem att lämna henne alls i morse. Nu har hon snart varit "själv" på dagis i 5 timmar! Så man kan väl tro att hon trivs där.. ;) Men jag har hela tiden anat att hon är ett "dagisbarn" och har inte varit speciellt orolig för invänjningen, o då går det väl bättre antar jag.
Förutom det, så tog jag med min Liten på sin första fotbollsmatch igår. Vi såg Sverige-Skottland på Råsunda. Som jag misstänkt även på den fronten så älskade han detta event ;) Han är så gullig o brinner verkligen för fotboll. Igår berättade han när vi kom hem att han ska stå som Zlatan när han är 24 år - lagkapten i landslaget. Kul att han har mål i livet, även om det är ett väldigt tufft mål. Inte omöjligt, men tufft, o det vet han :) Hjärtat, vad jag älskar honom. Som tur är så spelade sveriges lag en jättebra match igår och vann med 3-0. Kul eftersom det var första gången för honom.
O ser man på övrigt som händer i mitt liv så håller vi på och bygger ett till rum här hemma - eller väggen är färdigbyggd nu - så nu ska det tapetseras, målas och inredas... Ingen vila, ingen ro i vårat hem... Renoveringen lagom klar, så börjar vi om, haha. Men det är kul, för nu har alla barnen ett varsitt rum och nu ska allt ställas i ordning och städas, vilket inte går i en handvändning, men det får ta den tid det tar för det blir sååååå bra!
Just nu ler livet mot mig igen och jag stormtrivs! Underbart!
Kram
Min lilla Räka håller för tillfället på att skolas in på dagis. Sitter i skrivande stund o väntar på att klockan ska slå så jag får gå och hämta henne. Det är hennes tredje dag och det var inga problem att lämna henne alls i morse. Nu har hon snart varit "själv" på dagis i 5 timmar! Så man kan väl tro att hon trivs där.. ;) Men jag har hela tiden anat att hon är ett "dagisbarn" och har inte varit speciellt orolig för invänjningen, o då går det väl bättre antar jag.
Förutom det, så tog jag med min Liten på sin första fotbollsmatch igår. Vi såg Sverige-Skottland på Råsunda. Som jag misstänkt även på den fronten så älskade han detta event ;) Han är så gullig o brinner verkligen för fotboll. Igår berättade han när vi kom hem att han ska stå som Zlatan när han är 24 år - lagkapten i landslaget. Kul att han har mål i livet, även om det är ett väldigt tufft mål. Inte omöjligt, men tufft, o det vet han :) Hjärtat, vad jag älskar honom. Som tur är så spelade sveriges lag en jättebra match igår och vann med 3-0. Kul eftersom det var första gången för honom.
O ser man på övrigt som händer i mitt liv så håller vi på och bygger ett till rum här hemma - eller väggen är färdigbyggd nu - så nu ska det tapetseras, målas och inredas... Ingen vila, ingen ro i vårat hem... Renoveringen lagom klar, så börjar vi om, haha. Men det är kul, för nu har alla barnen ett varsitt rum och nu ska allt ställas i ordning och städas, vilket inte går i en handvändning, men det får ta den tid det tar för det blir sååååå bra!
Just nu ler livet mot mig igen och jag stormtrivs! Underbart!
Kram
söndag 11 juli 2010
Länge sen
Nu är det väldigt länge sen jag skrev något, och det har ju hänt lite sen sist..
Jag har börjat å jobba igen, för en och en halv vecka sen typ.. O nu har jag semester. En välbehövd semester efter så mycke slit ;) hehe, mina kollegor kunde hålla sig för skratt när jag påpekade detta.. Humor! Men det gick bättre än väntat och jag ska nog överleva det faktum att jag måste tillbaka till "verkligheten" igen o bidra med mitt anletes svett i arbetslivet.
Men nu njuter jag av att ha fem veckors semester framför mig. Denna dag har jag ägnat åt att ligga i dotterns lilla "pool" o plaskat med henne vilket var superskönt i denna värme. Tror att det får bli fler sådana dagar om värmen håller i sig. Men givetvis blir det nog ett o annat besök på stranden också.
Som parentes hoppas jag att vi lyckas samla hela föräldragruppen på en återträff nu under sommaren också så vi får se alla våra småttingar o höra om alla jobbåtergångar o andra äventyr. Skulle vara jättekul. Och så hoppas jag att jag ska hinna träffa lite andra vänner också, sommaren är ju lång, eller... :)
Kram
Jag har börjat å jobba igen, för en och en halv vecka sen typ.. O nu har jag semester. En välbehövd semester efter så mycke slit ;) hehe, mina kollegor kunde hålla sig för skratt när jag påpekade detta.. Humor! Men det gick bättre än väntat och jag ska nog överleva det faktum att jag måste tillbaka till "verkligheten" igen o bidra med mitt anletes svett i arbetslivet.
Men nu njuter jag av att ha fem veckors semester framför mig. Denna dag har jag ägnat åt att ligga i dotterns lilla "pool" o plaskat med henne vilket var superskönt i denna värme. Tror att det får bli fler sådana dagar om värmen håller i sig. Men givetvis blir det nog ett o annat besök på stranden också.
Som parentes hoppas jag att vi lyckas samla hela föräldragruppen på en återträff nu under sommaren också så vi får se alla våra småttingar o höra om alla jobbåtergångar o andra äventyr. Skulle vara jättekul. Och så hoppas jag att jag ska hinna träffa lite andra vänner också, sommaren är ju lång, eller... :)
Kram
söndag 13 juni 2010
Testar
Just nu roar jag mig med att testa olika typer av utseende i min blogg. Så det kan variera lite för var gång ni tittar in. :)
För övrigt så märker ni att jag kommit hem igen från Gotland, och en redovisning om resan kommer inom kort. Ska försöka summera det hela i en lite kortare version..
Kram
För övrigt så märker ni att jag kommit hem igen från Gotland, och en redovisning om resan kommer inom kort. Ska försöka summera det hela i en lite kortare version..
Kram
tisdag 25 maj 2010
Bättre + resa
Okej, nu har det gått en vecka sen jag va riktigt nere. Kände att det fick vara vändpunkten för mitt elände, så jag ansträngde mig efter sambons och mitt snack och mötte honom på halva vägen. Jag hoppas att detta håller i sig, för vi har haft en helt ok vecka sen dess.
Jag kan nog inte sätta fingret på vad som exakt gjort det bättre, men det faktum att jag inte är full med taggar längre är nog en väsentlig skillnad för oss. (självironi)
Jag hoppas att min sambo känner likadant som jag, för det har blommat upp känslor som kan jämföras med nyförälskelse inom mig. Och de känslorna känns helt ok att bära på. Med de känslorna i kroppen går ju motgångarna så mycket lättare att tackla och det känns som att jag har haft ett betydligt stabilare humör. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna för att jag inte faller in i nå´n dipp igen. Men det kan bara tiden utvisa.
Och tid, det kan det ta innan nästa inlägg kommer, beroende på om jag får tillgång till dator där jag ska tillbringa en vecka..
Jag ska nämligen till Gotland en vecka med mamma och min lilla Räka. Vi ska bo hos en av mammas väninnor och ha det allmänt lugnt och skönt och äta gott, för denna väninna är en fantastisk kock och bagare...
Så ha det så gott så länge mina vänner, så hörs vi senare med förhoppningsvis lite roliga inlägg.
Kram
Jag kan nog inte sätta fingret på vad som exakt gjort det bättre, men det faktum att jag inte är full med taggar längre är nog en väsentlig skillnad för oss. (självironi)
Jag hoppas att min sambo känner likadant som jag, för det har blommat upp känslor som kan jämföras med nyförälskelse inom mig. Och de känslorna känns helt ok att bära på. Med de känslorna i kroppen går ju motgångarna så mycket lättare att tackla och det känns som att jag har haft ett betydligt stabilare humör. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna för att jag inte faller in i nå´n dipp igen. Men det kan bara tiden utvisa.
Och tid, det kan det ta innan nästa inlägg kommer, beroende på om jag får tillgång till dator där jag ska tillbringa en vecka..
Jag ska nämligen till Gotland en vecka med mamma och min lilla Räka. Vi ska bo hos en av mammas väninnor och ha det allmänt lugnt och skönt och äta gott, för denna väninna är en fantastisk kock och bagare...
Så ha det så gott så länge mina vänner, så hörs vi senare med förhoppningsvis lite roliga inlägg.
Kram
måndag 17 maj 2010
Ge mig en cigg!
Just nu känns det inte sådär superbra typ. Har haft storgräl med sambon o stämningen är lite låg. Det är så jobbigt när man inte är överens om vissa saker. Vilket är skitsvårt att vara alla gånger. Många saker faller sig naturligt att man är överens om eller inte, och därigenom ser man om man passar ihop eller inte. Dessa saker redde vi ut redan under vår första "dejtingvecka".. Vilket jag tyckte var jättekul. För redan på den punkten var vi överens min sambo och jag, att vi blir inte yngre, så varför gå o vänta på svar över de viktigaste frågorna när vi kan klara av de på en gång...?!
Vi betade av våra huvudfrågor kring moral och etik osv ganska snabbt och insåg att, ja, vi passar ihop. Men det går ju inte att vara överens om ALLT. Det inser även jag. (Även solen har fläckar) hehe. Skämt å sido. Jag är långt ifrån perfekt eller komplett, om man bortser från att jag är kopmplett, galen.. ;)
Jag har massor av fel o brister och just nu är min största brist, eller snarare brist på frånvaro av, HORMONER! Jag ammar fortfarande min lilla Räka. Hon vägrar att släppa taget. Och det är inte bara småsnuttande utan hon ammar verkligen än. Så jag låter det vara så, men bara en liten stund till. När sommaren är över hoppas jag att amningen är det oxå. Men detta innebär att jag ännu inte är i balans i min kropp. Dessutom väger jag ca 20 kilo mer än vad jag är van vid, och detta gör mig fruktansvärt deprimerad, så det bättrar ju inte på mitt humör direkt. Och kom nu inte å säg: "Gör något åt det då". För jag VET att jag måste det, men det är inte så jävla enkelt när man hatar allt vad träning heter, och man helt enkelt inte är på topp själsligt så man orkar knuffa igång sig själv. Jag VET att jag måste, men...
Är man sen inte överens om vissa saker på hemmafronten, ja då blir det snart en sammandrabbning. Detta inträffade i helgen hos oss. Jag hoppas dock att vårt samtal efter sammandrabbningen bär frukt på något sätt och att vi tillsammans orkar reda ut våra oliktänkande hjärnor, så vi finner en ordning tillsammans som funkar för oss. Det kommer inte att ske i en handvändning, men succesivt borde det bli bättre.
Det största hotet för mig just nu är dock rökningen. Jag är så in i glödheta helvetet röksugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Och så vet jag att dessa förbannade rökpinnar har en lugnande inverkan (åtminstonde för stunden)(vet även här att detta är en rökares "motivering") och jag behöver tygla mitt humör en aning... Vad ska man säga..? Jag vill röka! Kort o gott. Det känns som att jag håller på att bli galen. Jag drömmer till och med om de jävlarna, varje natt i princip, och då är det 2 år sen jag rökte sist! Helvete!!!!!!
Inte blir det bättre av att jag vet att sambon får sitt jävla nikotinbegär tillfredsställt. Han har ju konstant 3, TRE!!!! Tre jävla prillor inpillade under läppen från morgon till kväll! Enda uppehållet är när han äter. Annars pular han in tre nya så fort han spottat ut de tre gamla! GE MIG EN CIGG!!
Kram
Vi betade av våra huvudfrågor kring moral och etik osv ganska snabbt och insåg att, ja, vi passar ihop. Men det går ju inte att vara överens om ALLT. Det inser även jag. (Även solen har fläckar) hehe. Skämt å sido. Jag är långt ifrån perfekt eller komplett, om man bortser från att jag är kopmplett, galen.. ;)
Jag har massor av fel o brister och just nu är min största brist, eller snarare brist på frånvaro av, HORMONER! Jag ammar fortfarande min lilla Räka. Hon vägrar att släppa taget. Och det är inte bara småsnuttande utan hon ammar verkligen än. Så jag låter det vara så, men bara en liten stund till. När sommaren är över hoppas jag att amningen är det oxå. Men detta innebär att jag ännu inte är i balans i min kropp. Dessutom väger jag ca 20 kilo mer än vad jag är van vid, och detta gör mig fruktansvärt deprimerad, så det bättrar ju inte på mitt humör direkt. Och kom nu inte å säg: "Gör något åt det då". För jag VET att jag måste det, men det är inte så jävla enkelt när man hatar allt vad träning heter, och man helt enkelt inte är på topp själsligt så man orkar knuffa igång sig själv. Jag VET att jag måste, men...
Är man sen inte överens om vissa saker på hemmafronten, ja då blir det snart en sammandrabbning. Detta inträffade i helgen hos oss. Jag hoppas dock att vårt samtal efter sammandrabbningen bär frukt på något sätt och att vi tillsammans orkar reda ut våra oliktänkande hjärnor, så vi finner en ordning tillsammans som funkar för oss. Det kommer inte att ske i en handvändning, men succesivt borde det bli bättre.
Det största hotet för mig just nu är dock rökningen. Jag är så in i glödheta helvetet röksugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Och så vet jag att dessa förbannade rökpinnar har en lugnande inverkan (åtminstonde för stunden)(vet även här att detta är en rökares "motivering") och jag behöver tygla mitt humör en aning... Vad ska man säga..? Jag vill röka! Kort o gott. Det känns som att jag håller på att bli galen. Jag drömmer till och med om de jävlarna, varje natt i princip, och då är det 2 år sen jag rökte sist! Helvete!!!!!!
Inte blir det bättre av att jag vet att sambon får sitt jävla nikotinbegär tillfredsställt. Han har ju konstant 3, TRE!!!! Tre jävla prillor inpillade under läppen från morgon till kväll! Enda uppehållet är när han äter. Annars pular han in tre nya så fort han spottat ut de tre gamla! GE MIG EN CIGG!!
Kram
fredag 7 maj 2010
Nothing much
Här händer inte så mycke just nu. Går mest o har småångest över att sommaren analkas med stormsteg trotts att min mage fortfarande hänger.. ;) Sen har jag småångesten över att det närmar sig jobbstart också. Usch, jag har ingen lust faktiskt.
Det ända positiva just nu är att jag ändå är ledig JUST NU. Och att solen lyser ganska mycke faktiskt. Så några promenader har det blivit, men de sabbar jag ju med mitt gottande hela tiden. När ska jag finna den där karra.. kaka.. karikaty.. karraktären som alla andra har? Varför måste allt gott vara ohälsosamt? Och allt hälsosamt så, hmm, inte lika gott.. O varför kan inte jag vara som de där som kan äta hur mycke som hellst o vad som hellst utan att de blir större. Sen får de säga vad de vill om att "bara för att man ser smal ut, behöver det inte betyda att kroppen mår bra".. Det skiter väl jag fullständigt i. Min kropp mår inte bra ändå, smal eller tjock. Men det är betydligt jobbigare att gå runt med en tjock kropp än med en smal, säga vad man vill.
Tyvärr räcker inte detta faktum för att jag ska få igång motivationen till att röra mig mer o hålla mig ifrån godsakerna. Hur gör man då? Är det någon som har ett bra förslag, för jag är alldeles för mycket gottegris, lat och bekväm. O så saknar jag den där karra.. Hur det nu stavades ;)
Ghaaahhh =)
Kram
Det ända positiva just nu är att jag ändå är ledig JUST NU. Och att solen lyser ganska mycke faktiskt. Så några promenader har det blivit, men de sabbar jag ju med mitt gottande hela tiden. När ska jag finna den där karra.. kaka.. karikaty.. karraktären som alla andra har? Varför måste allt gott vara ohälsosamt? Och allt hälsosamt så, hmm, inte lika gott.. O varför kan inte jag vara som de där som kan äta hur mycke som hellst o vad som hellst utan att de blir större. Sen får de säga vad de vill om att "bara för att man ser smal ut, behöver det inte betyda att kroppen mår bra".. Det skiter väl jag fullständigt i. Min kropp mår inte bra ändå, smal eller tjock. Men det är betydligt jobbigare att gå runt med en tjock kropp än med en smal, säga vad man vill.
Tyvärr räcker inte detta faktum för att jag ska få igång motivationen till att röra mig mer o hålla mig ifrån godsakerna. Hur gör man då? Är det någon som har ett bra förslag, för jag är alldeles för mycket gottegris, lat och bekväm. O så saknar jag den där karra.. Hur det nu stavades ;)
Ghaaahhh =)
Kram
måndag 19 april 2010
Godis, och en ny mössa
Jag är en riktig liten godisråtta. Haft funderingar på varför jag ser ut som jag gör... No need to. Jag äter o lever som jag ser ut. Så enkelt är det. Ännu ett bevis på att "man är vad man äter". Men det var inte det jag ville säga egentligen, utan det var bara ett litet intro.
Det jag ville säga är: JAG HAR HITTAT MITT FAVVOGODIS IGEN!
Ni vet de där godissorterna som fanns när man själv var barn och som man fattade ett enormt tycke för. De försvann när man blev äldre. Varför? Detta fenomen är lika gällande glassar o drickor osv, men just nu snackar vi godis.
Är det fler än jag som minns de där små salmiakpastillerna? Som är som små små romber, o så FRUKTANSVÄRT GOOOOODAAA. Hehehe, de har jag nu hittat på nätet. Ska beställa hem en stor laddning när "lönen" trillar in. O jag hoppas verkligen att de smakar lika som då. Gör de inte det kommer jag slänga mig på golvet o sparka o slå o skrika i frustration. Hur det än blir kommer jag att återkomma om detta. Antingen blir det en fin bild på mig i vredesmod. Eller så blir det ett "pilutta-inlägg" från en helnöjd salmiakätare... ;)
Håll tummarna =)
Passar på att tala om att det har blivit en mössa till, en ny modell dessutom. Denna modell är jag helnöjd med, för det är helt ur eget huvud. Och den blev SÅÅ bra. Gör sig tyvärr inte på bild, men den blev störtskön. Den är liksom pösig på själva huvudet, så den blir lite säckig, typ.. Och så virkade jag in en skärm frampå. Resultat - säckig/pösig keps, eller nåt... Eeehhh hehe
Kram
Det jag ville säga är: JAG HAR HITTAT MITT FAVVOGODIS IGEN!
Ni vet de där godissorterna som fanns när man själv var barn och som man fattade ett enormt tycke för. De försvann när man blev äldre. Varför? Detta fenomen är lika gällande glassar o drickor osv, men just nu snackar vi godis.
Är det fler än jag som minns de där små salmiakpastillerna? Som är som små små romber, o så FRUKTANSVÄRT GOOOOODAAA. Hehehe, de har jag nu hittat på nätet. Ska beställa hem en stor laddning när "lönen" trillar in. O jag hoppas verkligen att de smakar lika som då. Gör de inte det kommer jag slänga mig på golvet o sparka o slå o skrika i frustration. Hur det än blir kommer jag att återkomma om detta. Antingen blir det en fin bild på mig i vredesmod. Eller så blir det ett "pilutta-inlägg" från en helnöjd salmiakätare... ;)
Håll tummarna =)
Passar på att tala om att det har blivit en mössa till, en ny modell dessutom. Denna modell är jag helnöjd med, för det är helt ur eget huvud. Och den blev SÅÅ bra. Gör sig tyvärr inte på bild, men den blev störtskön. Den är liksom pösig på själva huvudet, så den blir lite säckig, typ.. Och så virkade jag in en skärm frampå. Resultat - säckig/pösig keps, eller nåt... Eeehhh hehe
Kram
söndag 11 april 2010
Vad?
Funderar lite kring det här med bloggen. Jag har skrivit en liten stund nu, men kan inte påstå att det haglar med kommentarer.. Skapade iofs inte bloggen för att få en massa kommentarer heller, men lite livstecken gör ju inget. Finns det någon som är intresserad över huvud taget av vad jag skriver? Jag kommer nog att fortsätta skriva ändå, för min egen skull, men lite kul hade det varit om man fick någe gensvar.
Om ni nu får välja vad jag ska skriva om, vad väljer ni då?
Kram
Om ni nu får välja vad jag ska skriva om, vad väljer ni då?
Kram
fredag 9 april 2010
Vad har jag gjort för ont?
Så var det dags igen... Den där friska tiden när jag skulle igång o boosta upp mig, den lär ju aldrig komma.
Jag börjar bli lite less på det här med sjukdom nu. Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta? Kan inte påminna mig om att jag skulle ha varit dummare än någon annan direkt, så VAD?!
Har gått sen i måndags och fått ondare och ondare i halsen. Snuvan rinner och febern stiger, igen. De senaste 2 dagarna har jag knappt kunnat prata. När jag talar så svider det som bara den i halsen o så börjar jag hosta nästan direkt. Min lilla Räka är snudd på rädd för mig för att jag låter så konstigt. När febern passerade 39 så tog jag en panodil. Blääääää!!!!!
Tyvärr var det väl Liten som kom hem med denna smitta denna gång och Räkan blev lite snorig hon oxå, men det tycks värst på mig. Vilket iofs är helt ok, då jag föredrar att det är jag och inte barnen som lider. Men utan att klaga för mycke tycker jag att det borde vara min tur att få va lite frisk nu så jag hinner bygga upp lite fysik i kroppen till att fortsätta vara frisk. Som det är nu är det juu bara en ond spiral som går nedåt känns det som. Det är bara knappt tre veckor sen jag va sjuk sist. Och snart är sommaren här... KUL!!
Snälla låt mig bli och vara frisk ett tag nu!
Kram
Jag börjar bli lite less på det här med sjukdom nu. Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta? Kan inte påminna mig om att jag skulle ha varit dummare än någon annan direkt, så VAD?!
Har gått sen i måndags och fått ondare och ondare i halsen. Snuvan rinner och febern stiger, igen. De senaste 2 dagarna har jag knappt kunnat prata. När jag talar så svider det som bara den i halsen o så börjar jag hosta nästan direkt. Min lilla Räka är snudd på rädd för mig för att jag låter så konstigt. När febern passerade 39 så tog jag en panodil. Blääääää!!!!!
Tyvärr var det väl Liten som kom hem med denna smitta denna gång och Räkan blev lite snorig hon oxå, men det tycks värst på mig. Vilket iofs är helt ok, då jag föredrar att det är jag och inte barnen som lider. Men utan att klaga för mycke tycker jag att det borde vara min tur att få va lite frisk nu så jag hinner bygga upp lite fysik i kroppen till att fortsätta vara frisk. Som det är nu är det juu bara en ond spiral som går nedåt känns det som. Det är bara knappt tre veckor sen jag va sjuk sist. Och snart är sommaren här... KUL!!
Snälla låt mig bli och vara frisk ett tag nu!
Kram
tisdag 6 april 2010
Mössa nr 6
Yes! Äntligen har jag fått till det med storleken. Jag har lyckats virka en mössa/hatt som sitter perfekt på Räkans lilla huvud. Så nu är jag redo för att ta beställningar om det finns intresserade.. :)
Mössa nr 4 som syns på bilden i ett tidigare inlägg blev en present till en tjej som är 2½ år. Hon blev jätteglad och den satt perfekt på henne. Det verkar som att hon tyckte om den och har använt den, och det gläder mig väldigt mycke. Nu väntar jag på att en kompis ska komma hem från sitt påskfirande så hon kan överlämna garnet hon vill att jag ska använda för att göra en mössa till hennes dotter. Jag tycker själv att det ska bli jättespännande att få se resultatet och om de blir nöjda, både mor o dotter. Jag hoppas det.
Jag har fyra modeller att välja på i nuläget. Typ som den grå, som den rosa/lila mössan, som den rosa/lila hatten (nr 5, bild i detta inlägg) och som den ljusrosa hatten (nr 6). Det tar mig ca tre dagar att bli färdig med en mössa eller hatt, då jag endast sitter när Räkan sover. Det är lite besvärligt än så länge att virka när hon är vaken, för hon ska prompt rycka i nystanet hela tiden.. Hon vill väl hjälpa till antar jag :)
Här är bilderna:
nr 5
nr 6
nr 6 bakifrån
.JPG)
Kram
Mössa nr 4 som syns på bilden i ett tidigare inlägg blev en present till en tjej som är 2½ år. Hon blev jätteglad och den satt perfekt på henne. Det verkar som att hon tyckte om den och har använt den, och det gläder mig väldigt mycke. Nu väntar jag på att en kompis ska komma hem från sitt påskfirande så hon kan överlämna garnet hon vill att jag ska använda för att göra en mössa till hennes dotter. Jag tycker själv att det ska bli jättespännande att få se resultatet och om de blir nöjda, både mor o dotter. Jag hoppas det.
Jag har fyra modeller att välja på i nuläget. Typ som den grå, som den rosa/lila mössan, som den rosa/lila hatten (nr 5, bild i detta inlägg) och som den ljusrosa hatten (nr 6). Det tar mig ca tre dagar att bli färdig med en mössa eller hatt, då jag endast sitter när Räkan sover. Det är lite besvärligt än så länge att virka när hon är vaken, för hon ska prompt rycka i nystanet hela tiden.. Hon vill väl hjälpa till antar jag :)
Här är bilderna:
nr 5
nr 6
nr 6 bakifrån
.JPG)
Kram
måndag 5 april 2010
Nu räcker det!
Usch o fy! När jag vaknade i morse låg det ett täcke med ny snö på hustaken och på marken. Det hade ju precis smält bort och det fanns bara små högar kvar där det legat samlingshögar av skottad snö.
Det hade börjat o spira i kroppen och man började känna den där speciella vårkänslan vakna till liv. Den där känslan som gör att man liksom börjar få lust att göra en massa saker. Den känslan dog i morse.
Alltså, jag är jätteglad över att vi fick den vinter som vi fick med den otroliga mängden snö. Jag har tyckt att det varit underbart och skönt att vara ute o skotta. Har faktiskt inte gnällt nämnvärt på snöröjningen även om det har varit stundtal näst intill omöjligt att ta sig fram med en barnvagn. Jag har nog snarare försökt försvara snöröjningen och tyckt att de trotts allt gjort ett jättebra jobb. För var ska de göra av all snö till slut?!
Men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Snön har gjort sitt och det är dags att släppa in våren. Låta knoppar slå ut och framför allt, väcka min livsglädje igen. Låt gatusoparna få kommu ut och göra sitt nu så allt grus försvinner från de asfalterade vägarna. Gruset är iofs inget bekymmer i jämförelse med snön. Men det blir ett o annat skrapsår på barnens kroppar när de halkar o sladdar i gruset. Men tänk när all snö smält bort, gruset är bortsopat och blommorna börjar slå ut! Det är DET jag behöver nu. Så himla mycket! Jag behöver glädjen i naturen så jag kommer igång igen med mina promenader, så jag får igång mitt lite hälsosammare liv. NU!
Så snälla naturen. Väck våren i naturen och mig, så vi får sprida lite glädje!
Kram
Det hade börjat o spira i kroppen och man började känna den där speciella vårkänslan vakna till liv. Den där känslan som gör att man liksom börjar få lust att göra en massa saker. Den känslan dog i morse.
Alltså, jag är jätteglad över att vi fick den vinter som vi fick med den otroliga mängden snö. Jag har tyckt att det varit underbart och skönt att vara ute o skotta. Har faktiskt inte gnällt nämnvärt på snöröjningen även om det har varit stundtal näst intill omöjligt att ta sig fram med en barnvagn. Jag har nog snarare försökt försvara snöröjningen och tyckt att de trotts allt gjort ett jättebra jobb. För var ska de göra av all snö till slut?!
Men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Snön har gjort sitt och det är dags att släppa in våren. Låta knoppar slå ut och framför allt, väcka min livsglädje igen. Låt gatusoparna få kommu ut och göra sitt nu så allt grus försvinner från de asfalterade vägarna. Gruset är iofs inget bekymmer i jämförelse med snön. Men det blir ett o annat skrapsår på barnens kroppar när de halkar o sladdar i gruset. Men tänk när all snö smält bort, gruset är bortsopat och blommorna börjar slå ut! Det är DET jag behöver nu. Så himla mycket! Jag behöver glädjen i naturen så jag kommer igång igen med mina promenader, så jag får igång mitt lite hälsosammare liv. NU!
Så snälla naturen. Väck våren i naturen och mig, så vi får sprida lite glädje!
Kram
lördag 27 mars 2010
En till
Så var fjärde mössan klar, och den femte är nu påbörjad. Fast den jag gör nu blir åt hatthållet istället. Får se hur det blir. Spännande tycker jag själv. Och så är jag otroligt fashinerad själv över att jag har fastnat i denna hobby, av alla.. För jag tycker det är riktigt roligt att bli klar med en ny mössa. Börjar dock få lite känningar i fingrarna, men det går väl över det med när man vant sig. Kul är det i alla fall. Här är bild på nyaste tillskottet. Använder samma garn till hatten btw.
Kram
Kram
onsdag 24 mars 2010
Allt o inget..
Idag har jag inget speciellt att berätta egentligen.. Tänkte bara uppdatera lite med vad som händer i vår vardag.
Nu har vi lyckats att bli friska och det ser ut att hålla i sig. Känner inte av några eventualiteter i alla fall. Har påbörjat en fjärde mössa nu, som jag har tänkt åt Räkan och därav ska den blir enligt planen hoppas jag. Bild kommer sen.
Har även konstaterat att Räkan har blivit "stor". Ja, kan ni tänka :) Det jag menar är att det märks väldigt tydligt att hon behöver MYCKET mer stimulans under dagen för att få ett bra totaldygn. Eftersom vi varit sjuka så mycke har vi ju inte kommit ut på det sätt som man önskat tidigare, men nu, wow! Det är så skönt både för mig o Räkan att vi äntligen kan röra på oss ordentligt. Vi har nu gått upp tidigt på morgonen och myst med frukost, för att sen klä på oss och gå ut. O nu får hon inte sitta i vagnen utan nu går hon omkring själv o upptäcker o "tröttar ut sig". Sen går vi in o äter lunch o sen sover hon jättebra. Eftermiddagen kan variera med inne eller utelek och sen på kvällen går vi en liten promenad o slänger soporna eller nå´t bara för att få lite fräsch luft och trötta ut kroppen det lilla sista innan läggning. Och då somnar hon faktiskt vid en vettig tid!! Tjohoo! Jag behöver inte sitta uppe till midnatt längre om jag aktiverar en massa istället. Fast det kräver ju lite av mig oxå att aktivera henne så pass, men jaja, man kan inte få allt.
Annars håller jag just nu på att förbereda inför en Tupperwaredemo hemma hos mig. Det städas och bakas för fullt. Idag gör jag grodbakelser och till kvällen förbereder jag nog äppelpaj. För imorgon blir det kyrkis - ÄNTLIGEN - på förmiddan och sen ska det fixas en fruktsallad. Sen är det dags, klockan 19:00. Då kommer det en massa härliga människor hem till mig och det ska bli så roligt!
Ha en underbar dag där ute! Kanske vi ses... ;)
Kram
Nu har vi lyckats att bli friska och det ser ut att hålla i sig. Känner inte av några eventualiteter i alla fall. Har påbörjat en fjärde mössa nu, som jag har tänkt åt Räkan och därav ska den blir enligt planen hoppas jag. Bild kommer sen.
Har även konstaterat att Räkan har blivit "stor". Ja, kan ni tänka :) Det jag menar är att det märks väldigt tydligt att hon behöver MYCKET mer stimulans under dagen för att få ett bra totaldygn. Eftersom vi varit sjuka så mycke har vi ju inte kommit ut på det sätt som man önskat tidigare, men nu, wow! Det är så skönt både för mig o Räkan att vi äntligen kan röra på oss ordentligt. Vi har nu gått upp tidigt på morgonen och myst med frukost, för att sen klä på oss och gå ut. O nu får hon inte sitta i vagnen utan nu går hon omkring själv o upptäcker o "tröttar ut sig". Sen går vi in o äter lunch o sen sover hon jättebra. Eftermiddagen kan variera med inne eller utelek och sen på kvällen går vi en liten promenad o slänger soporna eller nå´t bara för att få lite fräsch luft och trötta ut kroppen det lilla sista innan läggning. Och då somnar hon faktiskt vid en vettig tid!! Tjohoo! Jag behöver inte sitta uppe till midnatt längre om jag aktiverar en massa istället. Fast det kräver ju lite av mig oxå att aktivera henne så pass, men jaja, man kan inte få allt.
Annars håller jag just nu på att förbereda inför en Tupperwaredemo hemma hos mig. Det städas och bakas för fullt. Idag gör jag grodbakelser och till kvällen förbereder jag nog äppelpaj. För imorgon blir det kyrkis - ÄNTLIGEN - på förmiddan och sen ska det fixas en fruktsallad. Sen är det dags, klockan 19:00. Då kommer det en massa härliga människor hem till mig och det ska bli så roligt!
Ha en underbar dag där ute! Kanske vi ses... ;)
Kram
måndag 22 mars 2010
Virkad mössa
Nu är jag klar med den tredje mössan, eller jag har varit det ett par veckor faktiskt. Men den blev inte som jag tänkt mig till min son utan jag modifierade den lite så den passade Räkan istället. Jag hade inte tillräckligt med garn hemma för att göra den som jag vill till Liten så då fick det bli såhär istället. Men nu har jag i alla fall "funnit" modellen, typ som jag kan tänka mig att göra fler av..
Den skall i framtiden bli lite mindre i diameter, men ha den här lite "pösiga" looken - svampform. Som det är nu var ju diametern avsedd till Litens huvud som är ganska mycke större än Räkans så jag sydde i en liten bit resår i nacken för att få den att sitta bra på Räkans mindre huvud. Mönstret kan variera lite oxå, men vi får se vad jag får ihop framöver. Här kommer några bilder, så ni får se. Var snälla med kritiken då jag är VÄLDIGT mycket nybörjare på det här =)
Kram
Den skall i framtiden bli lite mindre i diameter, men ha den här lite "pösiga" looken - svampform. Som det är nu var ju diametern avsedd till Litens huvud som är ganska mycke större än Räkans så jag sydde i en liten bit resår i nacken för att få den att sitta bra på Räkans mindre huvud. Mönstret kan variera lite oxå, men vi får se vad jag får ihop framöver. Här kommer några bilder, så ni får se. Var snälla med kritiken då jag är VÄLDIGT mycket nybörjare på det här =)
Kram
onsdag 17 mars 2010
Stackarn
Jaha, så idag var det Litens tur.. Han gick till skolan, och kom hem igen vid halv två. Allt var frid o fröjd fram till kl 16:15. Då kved han om att han hade ont i magen och att han svettades en massa. Mycke riktigt, en halvtimme senare var han inkvarterad i badrummet. Och min stackars Liten har fått släppa på trycket åt båda hållen.
16:40 skulle han ha hämtats av sin far för att gå på sin innebandyträning.. Den blev inställd. På söndag är han erbjuden att få spela med -00´s pojklag på en innebandyturnering.. Ser inte så ljust ut just nu. Jag lider med min son något så fruktansvärt. Han lever för sin innebandy och är verkligen förtvivlad när han missar en träning o ännu mer om det är match. Dessutom lider han å det grövsta när han kräks. Det gör väl alla barn, men jag har lite extra svårt att se när mitt kött och blod lider. Jag gråter inombords och kämpar för att inte gråta synligt, med risk för att skrämma barnen. Men det gör så ont i mig när de har ont.
Och som pricken över i'et så har jag fortfarande feber själv.. Fast idag har jag bara mätt upp 39,0 grader, så det går åt rätt håll antar jag :) Det ända som fattas nu är att jag får tillbaka smittan pga att jag måste krama, trösta o stötta min son när han "jobbar". Tvättar händerna så de är alldeles röda, har egen handduk, har bannlyst alla andra från den toaletten och Litens rum. Rengör toaletten och handfat med jämna mellanrum och slänger kontaminerade textilier direkt i tvättmaskinen, men det är en ilsken jäkel det här. För nu har först Räkan, sen jag, sen min pappa, sen min mamma och nu Liten åkt på det, med start söndag. En om dagen skördar den alltså..
Grr för maginfluensa!
Kram
16:40 skulle han ha hämtats av sin far för att gå på sin innebandyträning.. Den blev inställd. På söndag är han erbjuden att få spela med -00´s pojklag på en innebandyturnering.. Ser inte så ljust ut just nu. Jag lider med min son något så fruktansvärt. Han lever för sin innebandy och är verkligen förtvivlad när han missar en träning o ännu mer om det är match. Dessutom lider han å det grövsta när han kräks. Det gör väl alla barn, men jag har lite extra svårt att se när mitt kött och blod lider. Jag gråter inombords och kämpar för att inte gråta synligt, med risk för att skrämma barnen. Men det gör så ont i mig när de har ont.
Och som pricken över i'et så har jag fortfarande feber själv.. Fast idag har jag bara mätt upp 39,0 grader, så det går åt rätt håll antar jag :) Det ända som fattas nu är att jag får tillbaka smittan pga att jag måste krama, trösta o stötta min son när han "jobbar". Tvättar händerna så de är alldeles röda, har egen handduk, har bannlyst alla andra från den toaletten och Litens rum. Rengör toaletten och handfat med jämna mellanrum och slänger kontaminerade textilier direkt i tvättmaskinen, men det är en ilsken jäkel det här. För nu har först Räkan, sen jag, sen min pappa, sen min mamma och nu Liten åkt på det, med start söndag. En om dagen skördar den alltså..
Grr för maginfluensa!
Kram
Inge roligt längre..
Jaha, när väl febern gått ner och vi glada i hågen gick till kyrkis o sen åkte för att spendera helgen hos mina föräldrar så blev det visst för mycke.. Måndag morgon vaknar Räkan vid 5 och vill ha tutte. Mitt i amningen så lägger hon jordens rökare, som inte lät torr.. Avbryter amningen och går ner till skötbordet. Mycke riktigt, hon hade fyllt blöjan med råge o det luktade INTE hallontårta! Börjar göra rent, men känner att jag håller på o tuppa av. Ropar på sambon som får komma och ta över, för nu börjar det bubbla i min mage oxå. In på muggen och ja...
Sen bodde jag större delen av dagen på toaletten. Räkan var hur pigg som hellst, men fyllde några blöjor till. Så man kan säga att vi båda har rensat systemet ganska ordentligt, men tack och lov bara "bakvägen".
Jag kan meddela att jag börjar bli trött på det här med sjukdom nu. Vill ut o träffa folk och andra barn så Räkan får leka lite o ha roligt. Hon börjar bli rätt less på mig och dessa fyra väggar nu hon oxå. Och förutom att jag är less, kan jag säga att det märks att jag inte hunnit bygga upp något energilager. Och frågan är när sjutton jag ska hinna göra det som trenden ser ut..? Igår klarade jag mig från toaletten, men fick feber framåt sena eftermiddagen. Mätte upp 39,5 grader. Nu är jag rätt slut måste jag säga. Men måndagen var jag extremt trött, klarade inte av att stå mer än en minut typ utan att det börja snurra o brusa i öronen. Igår var det lite bättre och idag ytterligare lite bättre, men någon ork... det syns inte på min horisont. Suck. Så vi får hålla oss hemma ett par dagar till så vi undviker att smitta andra. Inge kyrkis denna vecka heller alltså :(
Nu önskar jag bara att vi får bli friska så jag kan åka till mamma i helgen o få lite minispa, skulle vara så skönt. Och sen få chansen att komma ut lite i nästa vecka för både min o Räkans skull så vi får se vårsolen o andas lite frisk luft.
Kram
Sen bodde jag större delen av dagen på toaletten. Räkan var hur pigg som hellst, men fyllde några blöjor till. Så man kan säga att vi båda har rensat systemet ganska ordentligt, men tack och lov bara "bakvägen".
Jag kan meddela att jag börjar bli trött på det här med sjukdom nu. Vill ut o träffa folk och andra barn så Räkan får leka lite o ha roligt. Hon börjar bli rätt less på mig och dessa fyra väggar nu hon oxå. Och förutom att jag är less, kan jag säga att det märks att jag inte hunnit bygga upp något energilager. Och frågan är när sjutton jag ska hinna göra det som trenden ser ut..? Igår klarade jag mig från toaletten, men fick feber framåt sena eftermiddagen. Mätte upp 39,5 grader. Nu är jag rätt slut måste jag säga. Men måndagen var jag extremt trött, klarade inte av att stå mer än en minut typ utan att det börja snurra o brusa i öronen. Igår var det lite bättre och idag ytterligare lite bättre, men någon ork... det syns inte på min horisont. Suck. Så vi får hålla oss hemma ett par dagar till så vi undviker att smitta andra. Inge kyrkis denna vecka heller alltså :(
Nu önskar jag bara att vi får bli friska så jag kan åka till mamma i helgen o få lite minispa, skulle vara så skönt. Och sen få chansen att komma ut lite i nästa vecka för både min o Räkans skull så vi får se vårsolen o andas lite frisk luft.
Kram
söndag 7 mars 2010
Virkade mössor
Jag har börjat att virka mössor! Hihi, lite roligt är det. Har inte hållit i en virknål sen jag gick i sjuan tror jag. Jag hade syslöjd första året på högstadiet, men tyckte det var tråkigt o bytte till träslöjd resten av skoltiden...
Men nu har jag alltså börjat å virka. Testade först att sticka men konstaterade att det var inte min grej. Jag fick kramp i händerna! Och därmed konstaterarar jag återigen att jag är grymt imponerad av min faster som är ruggigt duktig på det området.
Virkning har visat sig vara mindre "slitsamt" i mina händer och jag lyckas faktiskt åstadkomma något. Är nu inne på min tredje mössa. Den första gjorde jag till min lilla Räka och den blev fin, men lite för liten. Gjorde då en större och den tänkte jag ge till sambons väns dotter.. Nu virkar jag på beställning åt min son, med svart/gråflammigt garn en mössa till honom. Vi får väl se om jag får godkänt när jag är klar. Blir resultatet gott så kanske det läggs upp bilder. Sen ska jag införskaffa lite mer roliga garner o virka ännu fler mössor. Bra presenter tänker jag.. Kanske ;)
En biprodukt av att jag börjat virka är också att min son blev nyfiken och ville testa, så han har nu lärt sig att virka han med. Fast bara lösmaskor än så länge. Men det tycker jag är gott nog med de små fingrarna. Nästa steg blir att försöka vända och fixa fasta maskor o stolpar osv. Duktig tycker jag att han är och modig som vågar testa något så "tjejigt". Jag är en stolt moder :)
Kram
Men nu har jag alltså börjat å virka. Testade först att sticka men konstaterade att det var inte min grej. Jag fick kramp i händerna! Och därmed konstaterarar jag återigen att jag är grymt imponerad av min faster som är ruggigt duktig på det området.
Virkning har visat sig vara mindre "slitsamt" i mina händer och jag lyckas faktiskt åstadkomma något. Är nu inne på min tredje mössa. Den första gjorde jag till min lilla Räka och den blev fin, men lite för liten. Gjorde då en större och den tänkte jag ge till sambons väns dotter.. Nu virkar jag på beställning åt min son, med svart/gråflammigt garn en mössa till honom. Vi får väl se om jag får godkänt när jag är klar. Blir resultatet gott så kanske det läggs upp bilder. Sen ska jag införskaffa lite mer roliga garner o virka ännu fler mössor. Bra presenter tänker jag.. Kanske ;)
En biprodukt av att jag börjat virka är också att min son blev nyfiken och ville testa, så han har nu lärt sig att virka han med. Fast bara lösmaskor än så länge. Men det tycker jag är gott nog med de små fingrarna. Nästa steg blir att försöka vända och fixa fasta maskor o stolpar osv. Duktig tycker jag att han är och modig som vågar testa något så "tjejigt". Jag är en stolt moder :)
Kram
tisdag 2 mars 2010
Sliten Räka
Det blev totalt fem dygn där febern pendlade mellan 39,5 grader upp till 40,5. Med febernedsättande kom vi ner till 38,7. Kan säga att det var ingen actionfylld liten Räka här hemma inte. Hon satt eller låg mest i mitt knä hela tiden. Andades korta snabba andetag typiskt vid feber och hennes stackars hjärta pickade i 180 knyck.. Men den 3:dje dagen åkte vi till närakuten så de fick titta på henne. Inga konstigheter på varken luftvägar eller öron o snabbsänkan visade bara 8, så en vanlig förkylning var allt hon hade.
Igår var hennes första feberfria dag och först på kvällen fick jag i henne en halv portion gröt. Det första hon ätit på 4 dagar. Det enda som passat fröken under dessa dagar har varit bröstmjölk. Idag fick jag i henne en liten bit bröd och lite fruktpuré till frukost. Sen gnälldes det efter tutten igen. Nu har hon sovit i ett par timmar igen, men jag hoppas jag kan få i henne lite pasta m köttfärssås eller nåt till lunch så hon kan börja få tillbaka lite energi. För leker gör hon bara i typ 5-10 minuter, sen är hon "knähund" igen. Ingen ork alls i lilltjejen.
Hon var ju ingen tungviktare innan hon blev sjuk och efter dessa två veckor med ögoninfektion toppat med förkylning o feber är hon ännu mindre tungviktare. Tycker hon känns som en fjäder i mina armar. Men vi får skynda långsamt framåt nu så kommer hon nog snart igen. Nu är jag dessutom ännu mer angelägen om att hon ska börja dricka välling. Det är en sådan trygghet att ha välling när de blir sjuka, för då får de både näring och vätska.
Kram
Igår var hennes första feberfria dag och först på kvällen fick jag i henne en halv portion gröt. Det första hon ätit på 4 dagar. Det enda som passat fröken under dessa dagar har varit bröstmjölk. Idag fick jag i henne en liten bit bröd och lite fruktpuré till frukost. Sen gnälldes det efter tutten igen. Nu har hon sovit i ett par timmar igen, men jag hoppas jag kan få i henne lite pasta m köttfärssås eller nåt till lunch så hon kan börja få tillbaka lite energi. För leker gör hon bara i typ 5-10 minuter, sen är hon "knähund" igen. Ingen ork alls i lilltjejen.
Hon var ju ingen tungviktare innan hon blev sjuk och efter dessa två veckor med ögoninfektion toppat med förkylning o feber är hon ännu mindre tungviktare. Tycker hon känns som en fjäder i mina armar. Men vi får skynda långsamt framåt nu så kommer hon nog snart igen. Nu är jag dessutom ännu mer angelägen om att hon ska börja dricka välling. Det är en sådan trygghet att ha välling när de blir sjuka, för då får de både näring och vätska.
Kram
onsdag 24 februari 2010
Stackars Räka
Sitter här och har ett litet "brejk" från Räkan en stund. Hon ligger nämligen o sover för tillfället.
Jag tycker så synd om henne jst nu. Hon har haft en ögoninfektion i en vecka, som verkar vara på upphällningen äntligen. Men så igår, vaknade vi av att hon var lite varm och började småhosta. Allt eftersom dagen gick blev hon snorigare och gnälligare och när väl natten kom hade hon utvecklat en hög feber. Så denna natt som varit har jag sovit ca 2 timmar. Hon somnade för att strax efter vakna igen av att hon hostade eller att näsan var täppt eller för att hon frossade av febern. Och så höll det på hela natten. Till slut på morgonkvisten när sambo åkt till jobbet och storebror gått till skolan, kunde jag lägga Räkan bredvid mig i sängen och då kunde hon sova, om än lite oroligt. Så då skrapade vi ihop ett par timmars orolig sömn till.
Nu har hon varit vaken ett par timmar, knappt. Men spenderat den tiden till 98% i mitt knä, för att sen somna i famnen igen. Jag la ner henne i sängen och hon har nu sovit i lite drygt 1 timme. Och egentligen borde jag sova jag med, men dum som jag är vill jag ha den här tiden när det är lite lugn och ro och jag får vara för mig själv en stund. Och det är lika mycket värt för mig som att få sömnen.
Snart vaknar hon igen, och då hoppas jag att hon är lite piggare. Jag önskar så att hon ska bli frisk igen så vi kan gå ut o gå och träffa kompisar o leka. För jag tror att både hon och jag börjar lida av lappsjuka nu efter en veckas vistelse inomhus. Men vad gör man när man är sjuk...
Kram
Jag tycker så synd om henne jst nu. Hon har haft en ögoninfektion i en vecka, som verkar vara på upphällningen äntligen. Men så igår, vaknade vi av att hon var lite varm och började småhosta. Allt eftersom dagen gick blev hon snorigare och gnälligare och när väl natten kom hade hon utvecklat en hög feber. Så denna natt som varit har jag sovit ca 2 timmar. Hon somnade för att strax efter vakna igen av att hon hostade eller att näsan var täppt eller för att hon frossade av febern. Och så höll det på hela natten. Till slut på morgonkvisten när sambo åkt till jobbet och storebror gått till skolan, kunde jag lägga Räkan bredvid mig i sängen och då kunde hon sova, om än lite oroligt. Så då skrapade vi ihop ett par timmars orolig sömn till.
Nu har hon varit vaken ett par timmar, knappt. Men spenderat den tiden till 98% i mitt knä, för att sen somna i famnen igen. Jag la ner henne i sängen och hon har nu sovit i lite drygt 1 timme. Och egentligen borde jag sova jag med, men dum som jag är vill jag ha den här tiden när det är lite lugn och ro och jag får vara för mig själv en stund. Och det är lika mycket värt för mig som att få sömnen.
Snart vaknar hon igen, och då hoppas jag att hon är lite piggare. Jag önskar så att hon ska bli frisk igen så vi kan gå ut o gå och träffa kompisar o leka. För jag tror att både hon och jag börjar lida av lappsjuka nu efter en veckas vistelse inomhus. Men vad gör man när man är sjuk...
Kram
söndag 21 februari 2010
Jaha...
Ja, vad trodde jag egentligen.. Att budskapet skulle nå fram? Nä, det gjorde jag nog innerst inne inte, men hoppet är det sista som dör, som mamma säger. Min systers respons på mitt mail iförrgår var:
"Har läst ditt brev.
Det jag menade med att jag inte vill ha något av dig är att jag inte förväntar mig något eller för den delen inte heller har några krav.
Kan tyvärr inte leva upp till dina krav".
Detta svar är nog faktiskt rent av lite typiskt henne. Hon får det att låta som att hon är ett oskyldigt offer som är "bättre" än mig och att jag är en riktig "bad guy". För en utomstående kan jag verka väldigt hård nu, men de som vet, vet att jag inte är sådan. Det är bara det att jag måste tänka på mig själv och mina barn nu. Jag mår helt enkelt inte alls bra när syrran beter sig som hon har gjort under alla dessa år. Och det är precis som jag tidigare skrivit ännu tydligare efter detta uppehåll att hon har kostat så otroligt mycket energi. Jag har inte råd att lägga den energin på henne. Jag har nog med mina egna tomtar på loftet..
Så som jag skrev i det senaste mailet till henne: Jag får leva med mitt beslut, sörja lite då och då, men på det stora hela gå vidare med mitt liv utan henne och tyvärr hennes barn som det ser ut just nu, då de inte vågar ha kontakt med mig pga av syrran. Och för att citera några av mina idoler: It´s "SAD BUT TRUE"...
Men som mamma säger, igen ;) Hoppet är det sista som dör, och jag antar att denna story inte är slut än.
Kram
"Har läst ditt brev.
Det jag menade med att jag inte vill ha något av dig är att jag inte förväntar mig något eller för den delen inte heller har några krav.
Kan tyvärr inte leva upp till dina krav".
Detta svar är nog faktiskt rent av lite typiskt henne. Hon får det att låta som att hon är ett oskyldigt offer som är "bättre" än mig och att jag är en riktig "bad guy". För en utomstående kan jag verka väldigt hård nu, men de som vet, vet att jag inte är sådan. Det är bara det att jag måste tänka på mig själv och mina barn nu. Jag mår helt enkelt inte alls bra när syrran beter sig som hon har gjort under alla dessa år. Och det är precis som jag tidigare skrivit ännu tydligare efter detta uppehåll att hon har kostat så otroligt mycket energi. Jag har inte råd att lägga den energin på henne. Jag har nog med mina egna tomtar på loftet..
Så som jag skrev i det senaste mailet till henne: Jag får leva med mitt beslut, sörja lite då och då, men på det stora hela gå vidare med mitt liv utan henne och tyvärr hennes barn som det ser ut just nu, då de inte vågar ha kontakt med mig pga av syrran. Och för att citera några av mina idoler: It´s "SAD BUT TRUE"...
Men som mamma säger, igen ;) Hoppet är det sista som dör, och jag antar att denna story inte är slut än.
Kram
fredag 19 februari 2010
Hon lever
Idag fick jag ett livstecken från min syster! Jag tänker vara lat och helt enkelt kopiera hennes text och mitt svar..
Från henne:
Hej. Jag tänker inte anklaga någon, skylla på någon annan än mig själv för att det är som det är. Jag skulle kunna säga en hel del,men tänker inte göra det. Det jag kommit fram till är att det minsta jag kan göra är att säga förlåt för allt det jag utsatt dig för under årens lopp, så förlåt för allt. Jag vill fortfarande inte ha något av dig ville bara säga förlåt.
Mitt svar:
Hej.
Ursäkten är mottagen, även om det egentligen inte är en ursäkt jag vill ha. Men menar du allvar med ditt förlåt, är du förlåten.
Jag förstår att du har massor att säga oss också. Jag skulle absolut inte vilja påstå att jag ens är i närheten av att vara perfekt, och med det menar jag att jag vet att jag har mina fel och brister jag med. De flesta är jag medveten om, men det finns säkert sådana som jag inte har en aning om att jag besitter.
Det jag ville ha sagt med mitt brev var att jag inte längre vill acceptera det beteende som vi alla (faktiskt) har lagt oss till med och låta allt fortgå i denna negativa spiral. Jag ville ha ett slut på det och väcka oss alla ur vår sömn, eller rycka undan skygglapparna, eller vad man nu vill kalla det. För gör vi ingenting, kan ingenting bli bättre.
Jag har ingen aning om ifall du har tagit till dig av något av det jag skrev eller inte och det är fortfarande helt upp till dig vad du vill göra. Men, jag anser fortfarande att du skulle må bra av att träffa någon professionell och börja bearbeta ditt beteende. Om du inte anser det själv, har vi fortfarande ingen framtid ihop, utan jag kommer att respektera dig och ditt val för vad det är, men lämna dig och de dina ifred. För det mår jag bäst av.
Men du ska också veta att jag absolut inte går oberörd ur detta. Jag tycker att det är tragiskt att det gått så långt som det gjort och att vi har det som vi har det. Det är lika tragiskt om vi inte har en framtid ihop, men jag får lära mig att leva med det helt enkelt. Jag sörjer att jag inte längre har min syster att prata med, för vi har haft väldigt många bra stunder också. Men det är lättare att ta det beslutet och sörja och sen gå vidare än att gå och vara på spänn så mycket som jag har varit genom åren. Det har blivit ännu tydligare under denna tid som redan gått.
Jag säger även jag förlåt, förlåt för att jag inte sagt ifrån tidigare.
H. "jag"
Ps. Jag lär väl aldrig få veta om du läst detta eller ej, eftersom du tidigare meddelat att du ska deleta allt du får från mig utan att läsa. Men det framgår inte helt tydligt om det var att du inte ville ha något svar på ditt mail eller vad det var du inte ville ha av mig, så du får ett svar även om det troligtvis åker i bingen. Ds.
_______________________________________________
Ska bli spännande att se vad som händer efter detta, OM något händer. Det är ju som sagt inte ens säkert att hon läser detta..
Kram
Från henne:
Hej. Jag tänker inte anklaga någon, skylla på någon annan än mig själv för att det är som det är. Jag skulle kunna säga en hel del,men tänker inte göra det. Det jag kommit fram till är att det minsta jag kan göra är att säga förlåt för allt det jag utsatt dig för under årens lopp, så förlåt för allt. Jag vill fortfarande inte ha något av dig ville bara säga förlåt.
Mitt svar:
Hej.
Ursäkten är mottagen, även om det egentligen inte är en ursäkt jag vill ha. Men menar du allvar med ditt förlåt, är du förlåten.
Jag förstår att du har massor att säga oss också. Jag skulle absolut inte vilja påstå att jag ens är i närheten av att vara perfekt, och med det menar jag att jag vet att jag har mina fel och brister jag med. De flesta är jag medveten om, men det finns säkert sådana som jag inte har en aning om att jag besitter.
Det jag ville ha sagt med mitt brev var att jag inte längre vill acceptera det beteende som vi alla (faktiskt) har lagt oss till med och låta allt fortgå i denna negativa spiral. Jag ville ha ett slut på det och väcka oss alla ur vår sömn, eller rycka undan skygglapparna, eller vad man nu vill kalla det. För gör vi ingenting, kan ingenting bli bättre.
Jag har ingen aning om ifall du har tagit till dig av något av det jag skrev eller inte och det är fortfarande helt upp till dig vad du vill göra. Men, jag anser fortfarande att du skulle må bra av att träffa någon professionell och börja bearbeta ditt beteende. Om du inte anser det själv, har vi fortfarande ingen framtid ihop, utan jag kommer att respektera dig och ditt val för vad det är, men lämna dig och de dina ifred. För det mår jag bäst av.
Men du ska också veta att jag absolut inte går oberörd ur detta. Jag tycker att det är tragiskt att det gått så långt som det gjort och att vi har det som vi har det. Det är lika tragiskt om vi inte har en framtid ihop, men jag får lära mig att leva med det helt enkelt. Jag sörjer att jag inte längre har min syster att prata med, för vi har haft väldigt många bra stunder också. Men det är lättare att ta det beslutet och sörja och sen gå vidare än att gå och vara på spänn så mycket som jag har varit genom åren. Det har blivit ännu tydligare under denna tid som redan gått.
Jag säger även jag förlåt, förlåt för att jag inte sagt ifrån tidigare.
H. "jag"
Ps. Jag lär väl aldrig få veta om du läst detta eller ej, eftersom du tidigare meddelat att du ska deleta allt du får från mig utan att läsa. Men det framgår inte helt tydligt om det var att du inte ville ha något svar på ditt mail eller vad det var du inte ville ha av mig, så du får ett svar även om det troligtvis åker i bingen. Ds.
_______________________________________________
Ska bli spännande att se vad som händer efter detta, OM något händer. Det är ju som sagt inte ens säkert att hon läser detta..
Kram
fredag 12 februari 2010
Han är hemma!
Idag kom min lilla stora älskling hem igen efter en resa till Thailand med sin far. De har varit borta i drygt 2 veckor och jag har saknat Liten otroligt mycket.
Även om man är "van" att vara ifrån sitt barn pga att man har delad vårdnad så som vi har, och han är hos sin pappa varannan vecka, så vänjer jag mig aldrig från avbrotten när de reser iväg. Jag är jätteglad för Litens skull att han får se och uppleva en massa saker, men samtidigt är jag som mamma helt förstörd av oro och ångest när han inte är på tryggt avstånd - typ max 1 mil ifrån mig.. ;)
Dessvärre verkar det som att denna åkomma hos mig som mamma blir värre och värre för varje gång han reser iväg. Så hur i hela fridens namn ska det gå för mig den dagen han bestämmer sig för att flytta hemifrån?! Och tänk, gubevars, om han vill flytta långt bort, eller plugga utomlands eller rent av flytta utomlands! Det skulle nog ta knäcken på mig.
Jag måste nog börja spara för egen räkning så jag har råd att "följa efter" med jämna mellanrum när den dagen kommer. Kalla mig hönsmamma, men han är min älskling. Och ja, samma kommer att gälla för Räkan. Herrejösses!
Kramar krampaktigt på min son nästan hela tiden sen han kom innanför dörren klockan 09:10. Han får en liten paus just nu, men jag ska snart ner igen... =)
Kram
Även om man är "van" att vara ifrån sitt barn pga att man har delad vårdnad så som vi har, och han är hos sin pappa varannan vecka, så vänjer jag mig aldrig från avbrotten när de reser iväg. Jag är jätteglad för Litens skull att han får se och uppleva en massa saker, men samtidigt är jag som mamma helt förstörd av oro och ångest när han inte är på tryggt avstånd - typ max 1 mil ifrån mig.. ;)
Dessvärre verkar det som att denna åkomma hos mig som mamma blir värre och värre för varje gång han reser iväg. Så hur i hela fridens namn ska det gå för mig den dagen han bestämmer sig för att flytta hemifrån?! Och tänk, gubevars, om han vill flytta långt bort, eller plugga utomlands eller rent av flytta utomlands! Det skulle nog ta knäcken på mig.
Jag måste nog börja spara för egen räkning så jag har råd att "följa efter" med jämna mellanrum när den dagen kommer. Kalla mig hönsmamma, men han är min älskling. Och ja, samma kommer att gälla för Räkan. Herrejösses!
Kramar krampaktigt på min son nästan hela tiden sen han kom innanför dörren klockan 09:10. Han får en liten paus just nu, men jag ska snart ner igen... =)
Kram
tisdag 9 februari 2010
Jobbångest
Jag har börjat att få ordentlig jobbångest. Jag gick hem i mitten av november -08 och ska va hemma till augusti typ, men trotts den långa tiden hemma längtar jag inte tillbaka till jobbet. Är jag konstig? Alla som jag pratar med längtar tillbaka till jobbet förr eller senare, men som längst har jobbångesten hållit sig i max ett år innan de längtar tillbaka. Men jag har ingen längtan till jobbet...
Dessutom vet jag inte vad jag vill göra ens när jag kommer tillbaka. Phuh! I och med att jag varit hemma mer än ett år är jag inte garanterad att få tillbaka just den tjänst jag hade när jag gick hem. Men det gör inte så mycke, för jag är inte säker på att det är det jag vill hålla på med. Tankarna far som värsta flipperspelet just nu.
Jag måste ju tillbaka till jobbet, har inget val, eftersom vi inte är miljonärer eller dylikt. Men vad vill jag göra? Är det det här som kallas livskris? Att inte veta på vilket ben man skall stå, typ. Det ända jag igentligen vet är att jag inte är någon karriärsmänniska.. Eller så kan man kalla det att min karriär är att helt enkelt ha ett jobb jag trivs med, att jag får in tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv med min familj och att ha ork att umgås o vara en bra familjemedlem, vän och medmänniska.
Vad är rätt jobb för mig? Tankarna fortsätter att snurra...
Kram
Dessutom vet jag inte vad jag vill göra ens när jag kommer tillbaka. Phuh! I och med att jag varit hemma mer än ett år är jag inte garanterad att få tillbaka just den tjänst jag hade när jag gick hem. Men det gör inte så mycke, för jag är inte säker på att det är det jag vill hålla på med. Tankarna far som värsta flipperspelet just nu.
Jag måste ju tillbaka till jobbet, har inget val, eftersom vi inte är miljonärer eller dylikt. Men vad vill jag göra? Är det det här som kallas livskris? Att inte veta på vilket ben man skall stå, typ. Det ända jag igentligen vet är att jag inte är någon karriärsmänniska.. Eller så kan man kalla det att min karriär är att helt enkelt ha ett jobb jag trivs med, att jag får in tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv med min familj och att ha ork att umgås o vara en bra familjemedlem, vän och medmänniska.
Vad är rätt jobb för mig? Tankarna fortsätter att snurra...
Kram
fredag 29 januari 2010
Fortsatt klagomål
Åhh så arg man kan bli över andra människors nonchalans!
För snart 2 år sen flyttade vi in på denna adress där vi nu bor. I och med det så flyttade de föregående ägarna ut från denna adress. MEN!!! La de in någon adressändring?! Nej.
Jag är för närvarande jävligt fattig, och då menar jag så fattig att vi håller på o säljer av "onödiga" prylar för att ha råd med mat (ett medvetet val iofs för att kunna vara hemma längre med Räkan). Men skulle vi flytta så skulle jag trotts det bekosta en adressändring av respekt för brevbärarna och de nya bostadsägarna. För det är INTE snällt att låta de som tagit över huset, att även få ta över brevbäringen av deras förbannade post!
I snart 2 års tid har jag nu kämpat med att prata med posten, citymail och diverse företag för att de ska sluta skicka deras förbannade post till mig. Till och med den förra ägarens ARBETSPLATTS!!!!! hade fel adress!?! Är inte detta höjden av snålhet, lathet eller jag vet inte vad? Trött är jag i alla fall på att skicka tillbaka deras jävla post!
Så den som läser detta och ska flytta: Ta till er detta och snåla inte på en så enkel sak!
Kram
För snart 2 år sen flyttade vi in på denna adress där vi nu bor. I och med det så flyttade de föregående ägarna ut från denna adress. MEN!!! La de in någon adressändring?! Nej.
Jag är för närvarande jävligt fattig, och då menar jag så fattig att vi håller på o säljer av "onödiga" prylar för att ha råd med mat (ett medvetet val iofs för att kunna vara hemma längre med Räkan). Men skulle vi flytta så skulle jag trotts det bekosta en adressändring av respekt för brevbärarna och de nya bostadsägarna. För det är INTE snällt att låta de som tagit över huset, att även få ta över brevbäringen av deras förbannade post!
I snart 2 års tid har jag nu kämpat med att prata med posten, citymail och diverse företag för att de ska sluta skicka deras förbannade post till mig. Till och med den förra ägarens ARBETSPLATTS!!!!! hade fel adress!?! Är inte detta höjden av snålhet, lathet eller jag vet inte vad? Trött är jag i alla fall på att skicka tillbaka deras jävla post!
Så den som läser detta och ska flytta: Ta till er detta och snåla inte på en så enkel sak!
Kram
torsdag 28 januari 2010
Så där ja...
Så sprack nästa plan/överaskning oxå! Grrr! Som sagt, varför i hela fridens namn ska man planera något alls? Och detta var dessutom en öppen plan eftersom vi skulle avvakta och se hur det gick att ha barnvakt.
Nå, denna plan var att OM det gick bra med barnvakt på tisdagskvällen, så skulle min bror sitta barnvakt några timmar under fredagskvällen. Han är jättebra med Räkan och hon älskar hans vikingasmycken ;) Jag har en bling-bling tjej...
Åter till ämnet. Ett par vänner bjöd in mig - och min gubbe - på middag hemma hos de på fredagskvällen, fullt medvetna om att vi skulle behöva vara lite "stand by". Men vi skulle som sagt ha ätit gott och tagit ett glas vin (JAG, gubben skulle få köra för första gången sen typ 2 år tillbaka) Och så skulle vi ha suttit och pratat "vuxet" utan att den lilla söta Räkan skulle påkallat uppmärksamhet konstant.
Det hade varit ett superskönt avbrott i min vardag, och välbehövligt i vårt förhållande. Båda dessa aktiviteter är något vi verkligen behöver, jag och gubben min. Så jag är SÅ JÄVLA FÖRBANNAD på denna mage och feber! Nu sitter vi här som vanligt istället, jag lite hängigare än vanligt, men dock. Visst umgås vi, men det är väl mer på ett "vi bor under sammatak" sätt. Inte så roligt alltså. Vi behöver komma ifrån babymiljön en stund för att få tillbaka gnistan ordentligt. Ingen av oss har slutat tycka om varandra, men det där lilla extra behöver få lite syre på glöden.
Ush och fy och blää för denna vecka! Förhoppningsvis - och det tvivlar jag inte på - så får vi en ny inbjudan till middag hos dessa vänner igen. Men jag såg fram emot dessa händelser så himla mycket.
Men vad är väl en bal på slottet.... ;)
Kram
Nå, denna plan var att OM det gick bra med barnvakt på tisdagskvällen, så skulle min bror sitta barnvakt några timmar under fredagskvällen. Han är jättebra med Räkan och hon älskar hans vikingasmycken ;) Jag har en bling-bling tjej...
Åter till ämnet. Ett par vänner bjöd in mig - och min gubbe - på middag hemma hos de på fredagskvällen, fullt medvetna om att vi skulle behöva vara lite "stand by". Men vi skulle som sagt ha ätit gott och tagit ett glas vin (JAG, gubben skulle få köra för första gången sen typ 2 år tillbaka) Och så skulle vi ha suttit och pratat "vuxet" utan att den lilla söta Räkan skulle påkallat uppmärksamhet konstant.
Det hade varit ett superskönt avbrott i min vardag, och välbehövligt i vårt förhållande. Båda dessa aktiviteter är något vi verkligen behöver, jag och gubben min. Så jag är SÅ JÄVLA FÖRBANNAD på denna mage och feber! Nu sitter vi här som vanligt istället, jag lite hängigare än vanligt, men dock. Visst umgås vi, men det är väl mer på ett "vi bor under sammatak" sätt. Inte så roligt alltså. Vi behöver komma ifrån babymiljön en stund för att få tillbaka gnistan ordentligt. Ingen av oss har slutat tycka om varandra, men det där lilla extra behöver få lite syre på glöden.
Ush och fy och blää för denna vecka! Förhoppningsvis - och det tvivlar jag inte på - så får vi en ny inbjudan till middag hos dessa vänner igen. Men jag såg fram emot dessa händelser så himla mycket.
Men vad är väl en bal på slottet.... ;)
Kram
tisdag 26 januari 2010
Jävla skit!! På ren svenska
Varför ska det alltid strula när jag försöker planera någonting?! Jag begriper inte. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är ingen idé att planera, för det skiter sig likförbannat!
Jag fick rätt igen.. Fast det jag hade planerat är rätt svårt att genomföra utan just det - en plan.
Min gubbe och jag har inte gjort någonting tillsamamns bara han o jag på drygt ett år. Det är knappt vi gjort något på tu man hand heller för den delen. Dels för att vi snålar på ekonomin så jag kan vara hemma länge med Räkan. Men för min del har det varit lite bekymmersamt att rymma eftersom jag fortfarande ammar.. Det är lättare nu givetvis, men under en längre period så fick de långa utflykterna vänta.
Men nu hade jag äntligen planerat att vi skulle göra något bara han o jag. Om så bara för en kort liten utflykt. Jag hade talat med mamma som skulle ställa upp som barnvakt de timmarna det skulle ta trotts att hon då behövde sova över en natt. Hon är som jag o sover hellst i sin egen säng, och det har jag full förståelse för.
Hur som hellst. Mamma skulle komma tidigt på tisdagseftermiddagen och vi skulle hjälpas åt att fixa middag till oss allihop, för att spara en liten slant. Sen skulle jag överaska gubben med att vi skulle åka på ett biobesök bara han o jag. Han har velat gå på bio jättelänge, men inte kommit iväg och det skulle ta lagom lång tid för att ha barnvakt för första gången.
Så vad händer då? Jo, då börjar jag känna mig lite lätt bubblig och konstig i magen på måndagskvällen för att en stund senare ligga med feberfrossa. Klockan 1 på natten var det sen dags för mig att uppsöka toalett och jag tänker inte beskriva vad jag gjorde där, men jag mådde inge bra.
Jag ligger och tycker synd om mig själv och gubben försöker trösta mig med att imorgon är det säkert över. Jo förvisso, men han vet ju inte att jag planerat denna överaskning! Att jag mår lite dåligt kan man väl "överleva", det har man gjort förr. Men min överaskning! JÄVLA SKIT!!!!! Bokstavligt talat ;) (galghumor)
Nåja, nu kommer du troligtvis att läsa detta gubben min, och jag kan meddela att planen är inte övergiven, bara förskjuten. Vi SKA gå på den där bion. Har redan stämt av med mamma om ett nytt tillfälle, så hang in there.
Usch för kräksjuka!
Kram
Jag fick rätt igen.. Fast det jag hade planerat är rätt svårt att genomföra utan just det - en plan.
Min gubbe och jag har inte gjort någonting tillsamamns bara han o jag på drygt ett år. Det är knappt vi gjort något på tu man hand heller för den delen. Dels för att vi snålar på ekonomin så jag kan vara hemma länge med Räkan. Men för min del har det varit lite bekymmersamt att rymma eftersom jag fortfarande ammar.. Det är lättare nu givetvis, men under en längre period så fick de långa utflykterna vänta.
Men nu hade jag äntligen planerat att vi skulle göra något bara han o jag. Om så bara för en kort liten utflykt. Jag hade talat med mamma som skulle ställa upp som barnvakt de timmarna det skulle ta trotts att hon då behövde sova över en natt. Hon är som jag o sover hellst i sin egen säng, och det har jag full förståelse för.
Hur som hellst. Mamma skulle komma tidigt på tisdagseftermiddagen och vi skulle hjälpas åt att fixa middag till oss allihop, för att spara en liten slant. Sen skulle jag överaska gubben med att vi skulle åka på ett biobesök bara han o jag. Han har velat gå på bio jättelänge, men inte kommit iväg och det skulle ta lagom lång tid för att ha barnvakt för första gången.
Så vad händer då? Jo, då börjar jag känna mig lite lätt bubblig och konstig i magen på måndagskvällen för att en stund senare ligga med feberfrossa. Klockan 1 på natten var det sen dags för mig att uppsöka toalett och jag tänker inte beskriva vad jag gjorde där, men jag mådde inge bra.
Jag ligger och tycker synd om mig själv och gubben försöker trösta mig med att imorgon är det säkert över. Jo förvisso, men han vet ju inte att jag planerat denna överaskning! Att jag mår lite dåligt kan man väl "överleva", det har man gjort förr. Men min överaskning! JÄVLA SKIT!!!!! Bokstavligt talat ;) (galghumor)
Nåja, nu kommer du troligtvis att läsa detta gubben min, och jag kan meddela att planen är inte övergiven, bara förskjuten. Vi SKA gå på den där bion. Har redan stämt av med mamma om ett nytt tillfälle, så hang in there.
Usch för kräksjuka!
Kram
måndag 18 januari 2010
Jag förstår inte
.. hur man kunde genomföra något så avskyvärt som att släppa atombomberna i Hiroshima och Nagasaki?!
Jag tittade idag på en historiekanal och där visade de dokumentären om Hiroshima. Jag såg första delen för någon vecka sen och idag såg jag fortsättningen. Sist avslutades programmet med att bomben släpptes, men man såg aldrig nedslaget. Idag såg man just nedslaget och förödelsen efter.
Jag har varit tagen hela dagen. Visst hängde jag med i skolundervisningen osv, men jag kan inte låta bli att beröras av dessa bilder och höra de överlevandes historia, även om det är en upprepning.. Det är så fruktansvärt!
Jag blir så ledsen och berörd när man hör hur offren berättar om sina minnen. En del har de filmatiserat och några bilder är riktiga. Det riktigt vrider sig i kroppen på mig när man ser dessa förkolnade kroppar, sargade kroppar och kroppar som kämpar med allt vad de har för att söka räddning i ett totalt kaos. En av de överlevande berättar att den första han mötte gjorde honom totalt förvirrad, för det såg inte ut som en människa. Det var en kolbit, med stumpar som stack ut på sidorna och i toppen som stapplade framåt och föll ihop framför hans fötter. När han skulle känna efter pulsen fanns det inget att sätta fingrarna på...
Och liknande möten sker än idag runt om i världen, av olika anledningar, både av krig och av naturkatastrofer, och det tynger mitt hjärta. Samtidigt är jag så oerhört glad och tacksam över att jag bor i ett land där detta är ett ganska osannolikt senario. Jag håller tummarna för glatta livet att det får fortsätta vara så. För jag förstår inte varför någon vill någon annan så ont, och jag förstår inte varför naturkatastrofer "måste" ske. Varför kan inte alla bara få leva för att sen enkelt få somna in när tiden är mogen?
Kram
Jag tittade idag på en historiekanal och där visade de dokumentären om Hiroshima. Jag såg första delen för någon vecka sen och idag såg jag fortsättningen. Sist avslutades programmet med att bomben släpptes, men man såg aldrig nedslaget. Idag såg man just nedslaget och förödelsen efter.
Jag har varit tagen hela dagen. Visst hängde jag med i skolundervisningen osv, men jag kan inte låta bli att beröras av dessa bilder och höra de överlevandes historia, även om det är en upprepning.. Det är så fruktansvärt!
Jag blir så ledsen och berörd när man hör hur offren berättar om sina minnen. En del har de filmatiserat och några bilder är riktiga. Det riktigt vrider sig i kroppen på mig när man ser dessa förkolnade kroppar, sargade kroppar och kroppar som kämpar med allt vad de har för att söka räddning i ett totalt kaos. En av de överlevande berättar att den första han mötte gjorde honom totalt förvirrad, för det såg inte ut som en människa. Det var en kolbit, med stumpar som stack ut på sidorna och i toppen som stapplade framåt och föll ihop framför hans fötter. När han skulle känna efter pulsen fanns det inget att sätta fingrarna på...
Och liknande möten sker än idag runt om i världen, av olika anledningar, både av krig och av naturkatastrofer, och det tynger mitt hjärta. Samtidigt är jag så oerhört glad och tacksam över att jag bor i ett land där detta är ett ganska osannolikt senario. Jag håller tummarna för glatta livet att det får fortsätta vara så. För jag förstår inte varför någon vill någon annan så ont, och jag förstår inte varför naturkatastrofer "måste" ske. Varför kan inte alla bara få leva för att sen enkelt få somna in när tiden är mogen?
Kram
lördag 16 januari 2010
Taskig uppdatering
Nu har det gått flera dagar sen jag var inne igen. Jag är kanske inte så bra på det här med att blogga.. Måste man vara inne varje dag eller kan man hålla på som jag o hatta lite till o från?
Hur som hellst har det gått några dagar och först tänkte jag för mig själv att det har ju inte hänt nå´t.. Men va tusan, sen insåg jag snabbt att jag har ju knappt varit hemma denna vecka. Min gubbe har varit jättesnäll denna vecka o tagit Räkan på kvällarna så jag har kunnat gå på bio - i tisdags, med kompis o såg en komedi så jag fick skratta lite igen. I onsdags följde jag med en väninna och hennes son på studiebesök på en skola, för det är dags för honom att välja gymnasiegren. Det var en trevlig kväll och ett skönt avbrott i min vardag. I torsdags var jag hos en annan vän o vi köpte hem pizza som vi åt hemma hos henne för att sen gå in till soffan med lite glass o kaffe och så myste vi framför en film o småpratade. Hur trevligt som hellst. Och sen avslutade jag och gubben vardagsveckan med att hyra hem lite filmer som vi började titta på igårkväll.
Så hur kunde jag tänka att det inte har hänt nå´t?! Veckan var ju mer händelserik än vad det varit på superlänge. I alla fall om man tänker rent egoistikt och "jagtid". Undrar hur detta skall toppas ;) Nä, skämt å sido. Hädanefter ska jag nog försöka sprida ut mina aktiviteter till kanske en eller max ett par i veckan så gubben inte får stora skälvan. Det var ju ändå jag som absolut vill ha ett barn till och vara hemma. Då kan jag inte hålla på o rymma hela tiden. Men som sagt, en kväll varannan vecka ska jag väl kunna få andas ut lite.
Tack för veckan som gått älskling! :)
Kram
Hur som hellst har det gått några dagar och först tänkte jag för mig själv att det har ju inte hänt nå´t.. Men va tusan, sen insåg jag snabbt att jag har ju knappt varit hemma denna vecka. Min gubbe har varit jättesnäll denna vecka o tagit Räkan på kvällarna så jag har kunnat gå på bio - i tisdags, med kompis o såg en komedi så jag fick skratta lite igen. I onsdags följde jag med en väninna och hennes son på studiebesök på en skola, för det är dags för honom att välja gymnasiegren. Det var en trevlig kväll och ett skönt avbrott i min vardag. I torsdags var jag hos en annan vän o vi köpte hem pizza som vi åt hemma hos henne för att sen gå in till soffan med lite glass o kaffe och så myste vi framför en film o småpratade. Hur trevligt som hellst. Och sen avslutade jag och gubben vardagsveckan med att hyra hem lite filmer som vi började titta på igårkväll.
Så hur kunde jag tänka att det inte har hänt nå´t?! Veckan var ju mer händelserik än vad det varit på superlänge. I alla fall om man tänker rent egoistikt och "jagtid". Undrar hur detta skall toppas ;) Nä, skämt å sido. Hädanefter ska jag nog försöka sprida ut mina aktiviteter till kanske en eller max ett par i veckan så gubben inte får stora skälvan. Det var ju ändå jag som absolut vill ha ett barn till och vara hemma. Då kan jag inte hålla på o rymma hela tiden. Men som sagt, en kväll varannan vecka ska jag väl kunna få andas ut lite.
Tack för veckan som gått älskling! :)
Kram
söndag 10 januari 2010
Recept
Idag blir det ett inlägg med recept. Jag fick nämligen ett litet ryck efter besöket hos min svägerska igår som bjöd på ett jättegott bröd. Jag sa att det var gott och hon sa att det var enkelt gjort på vatten, mjöl, lite olja o sirap och morot typ. Jaha, tänkte jag, och idag fick jag för mig att prova. Så jag knådade ihop en deg och gjorde tre limpor och 12 "rosenbröd". Familjen fick smaka på småbröden och jag fick toppbetyg. Därför tänkte jag dela med mig till den som är intresserad.. :)
Så här gjorde jag:
50 gram jäst (blå)
6 dl ljummet vatten
1 msk salt
1 msk sirap (vit)
1 dl olja (tog det jag hade hemma som var rapsolja, finns säkert sån som funkar bättre)
2 st ägg
12 dl vetemjöl special
6 dl vetemjöl (även här av vad jag hade hemma)
ca 2 dl finriven morot
Jag löste upp jästen och blandade alla blöta ingridienser för att sen hälla i allt mjöl. Sen blandade jag till en jämn smet med elvispen (för att jag inte har någon assistent). När det var gjort lät jag degen stå o jäsa i 30 minuter under duk. Sen knådade jag ihop degen lite lätt och fördelade i 4 bitar så jag fick 3 limpor och så det räckte för att fylla min rosenform - 12 bullar. Sen lät jag allt jäsa igen i 30 minuter och efter det så gräddade jag först småbröden i 10 min i mitten av ugnen på 200 grader och sen ställde jag in de 3 limpformarna för gräddning i 25 minuter samma gradtal. Nästa gång ska jag nog bara grädda i 20 minuter.
Limporna har vi inte provat än, men av småbröden har vi endast 2 st kvar redan efter ca 30 minuter efter gräddning.. Grabbarna som är rätt kräsna av sig ville att jag skulle dela med mig av receptet till deras andra föräldrar, så det tolkar jag som ett ganska bra betyg. Dessutom tingade de de 2 kvarvarande bullarna till frukost. Hoppas limporna blev lika bra.
Nästa gång ska jag byta ut hälften av mjölet mot rågsikt eller nå´t o se om det blir bra. Kanske slänga i en liten krydda oxå eller nåt. Blir det bra kommer det ett inlägg igen kanske..
Om ni provar detta, så kanske man kan få en liten kommentar om resultat.. ;)
Här får ni lite bilder att gotta er med så länge.
Lycka till!
Kram
Så här gjorde jag:
50 gram jäst (blå)
6 dl ljummet vatten
1 msk salt
1 msk sirap (vit)
1 dl olja (tog det jag hade hemma som var rapsolja, finns säkert sån som funkar bättre)
2 st ägg
12 dl vetemjöl special
6 dl vetemjöl (även här av vad jag hade hemma)
ca 2 dl finriven morot
Jag löste upp jästen och blandade alla blöta ingridienser för att sen hälla i allt mjöl. Sen blandade jag till en jämn smet med elvispen (för att jag inte har någon assistent). När det var gjort lät jag degen stå o jäsa i 30 minuter under duk. Sen knådade jag ihop degen lite lätt och fördelade i 4 bitar så jag fick 3 limpor och så det räckte för att fylla min rosenform - 12 bullar. Sen lät jag allt jäsa igen i 30 minuter och efter det så gräddade jag först småbröden i 10 min i mitten av ugnen på 200 grader och sen ställde jag in de 3 limpformarna för gräddning i 25 minuter samma gradtal. Nästa gång ska jag nog bara grädda i 20 minuter.
Limporna har vi inte provat än, men av småbröden har vi endast 2 st kvar redan efter ca 30 minuter efter gräddning.. Grabbarna som är rätt kräsna av sig ville att jag skulle dela med mig av receptet till deras andra föräldrar, så det tolkar jag som ett ganska bra betyg. Dessutom tingade de de 2 kvarvarande bullarna till frukost. Hoppas limporna blev lika bra.
Nästa gång ska jag byta ut hälften av mjölet mot rågsikt eller nå´t o se om det blir bra. Kanske slänga i en liten krydda oxå eller nåt. Blir det bra kommer det ett inlägg igen kanske..
Om ni provar detta, så kanske man kan få en liten kommentar om resultat.. ;)
Här får ni lite bilder att gotta er med så länge.
Lycka till!
Kram
tisdag 5 januari 2010
Ett år!
Tänk att det har gått ett år sen du påbörjade din resa ut i denna värld! Du underbara, söta lilla Räka. Och om ca ett halvt dygn ligger du på mitt bröst o tittar in i mina ögon. Jag blev störtkär direkt. Du var helt perfekt o värd all väntan o smärta.
För ett år sen var jag orolig över hur min kärlek skulle räcka till en till. Idag vet inte min kärlek några gränser. Ibland känns det som att mitt hjärta ska brista av all kärlek jag känner när jag ser på dig och din storebror.
Ni är två kontraster, förutom det faktum att ni är av olika kön. Du är lika mörkhårig som han är blond. Han är lika vaniljvit i hyn som du är ljus nougat. Han har blågrå ögon och du har bruna. Det är helt otroligt att ni kommer från mig båda två. Liten delar min bleka hud och Räkan delar mina bruna ögon - fast dina är brunare. Hårfärgen har ni båda tagit era fäders :)
Imorgon fyller du ett år och från det att du föddes har du utvecklats precis som en liten människa ska. När du nu fyller kan du skratta, busa, bli arg, gå, äta, leka, njuta, mysa och lysa upp ett rum som en sol med din enkla existens. Du älskar dina bröder och sörjer varje gång de går ifrån dig. De älskar dig lika mycke tillbaka, och saknar dig när de inte är här.
Vi älskar dig allihop och är lyckliga att få ha dig i vår familj.
Puss o Kram
För ett år sen var jag orolig över hur min kärlek skulle räcka till en till. Idag vet inte min kärlek några gränser. Ibland känns det som att mitt hjärta ska brista av all kärlek jag känner när jag ser på dig och din storebror.
Ni är två kontraster, förutom det faktum att ni är av olika kön. Du är lika mörkhårig som han är blond. Han är lika vaniljvit i hyn som du är ljus nougat. Han har blågrå ögon och du har bruna. Det är helt otroligt att ni kommer från mig båda två. Liten delar min bleka hud och Räkan delar mina bruna ögon - fast dina är brunare. Hårfärgen har ni båda tagit era fäders :)
Imorgon fyller du ett år och från det att du föddes har du utvecklats precis som en liten människa ska. När du nu fyller kan du skratta, busa, bli arg, gå, äta, leka, njuta, mysa och lysa upp ett rum som en sol med din enkla existens. Du älskar dina bröder och sörjer varje gång de går ifrån dig. De älskar dig lika mycke tillbaka, och saknar dig när de inte är här.
Vi älskar dig allihop och är lyckliga att få ha dig i vår familj.
Puss o Kram
fredag 1 januari 2010
Förpubertet...
Jag har som sagt en son som är 8 år, nio om tre månader. Han har under hösten och vintern utvecklat något som jag bara kan beskriva som förpubertet. Hans humör går verkligen i vågor. Man har ingen som hellst aning om var på kurvan han befinner sig förrän man tilltalar honom. Jag kan tala om att detta är inte helt lätt för en mamma att hantera. Och säkerligen är det inte helt lätt för honom heller.
Min sambo påstår att detta beteende är i rakt nedåtgående led från min släkt, och jag förstår INTE ALLS vad han menar... ;)
Ibland är han rätt rolig min sambo och det är tur för honom att även jag har pikar på min humörkurva som visar positivt. För till viss del har han väl rätt. Min son är lik mig på många sätt, och det älskar jag honom för, men väldigt ofta kan det irritera mig något så vansinnigt. Det allra värsta är att min son lyckats snappa upp någonstans på vägen att "så här var mormor en gång, och nu är jag det, så varför ska inte Marcus va så..." Och det har han sagt till mig vid ett par tillfällen och då får jag bita mig hårt i läppen för att inte gapskratta.
Fast åter till "diagnosen" förpubertet. Min son kan den ena stunden vara så supersöt och go som bara han kan o gosas o kramas o tala om att han har världens bästa mamma. Och då smälter jag kan jag säga. Men i nästa andetag kan det formligen spruta eld ur honom o allt man säger är bara sååå feeeel, och "du fattar ju ingenting" och "jag vill inte vara här", och då skär det i mitt hjärta istället. I nästa andetag gråter den stackaren och är helt bedrövad och har ingen aning om varför han är ledsen, men tröstas ska han, ibland. Ibland vill han bara sitta o låta tårarna rinna och tycka synd om sig själv o säger "låt mig va".
Idag hämtade jag min son som varit hos en kompis över natten och allt var frid o fröjd tills vi skulle gå till bilen. Detta var vid 19-tiden ca. På väg till bilen hände något och jag har ingen aning om vad. Men hela resan hem sitter han o småsurar o stirrar stint ut genom fönstret. Jag försöker fråga vad som är fel, men han bara muttrar: "Inget". Väl hemma är han hyffsat glad och busar en stund med lillsyrran och sätter sig sen o äter sin uppvärmda pizza. Efter pizzan får han titta på disneychannel en stund, men efter ca 1 timme ruttnar sambon och säger att nu vill han titta på något annat. Då bryter helvetet ut. Han blir jättesur och går till mig för att få sympati, vilket han inte får. Då har mamma blivit fienden nummer ett och han stormar upp på sitt rum skitförbannad.
Jag andas ut 5 minuter och går sedan efter honom upp på rummet för att ta upp striden, men vad finner jag. Jo, en strålande glad kille som tittar på Mr Bean. Låter honom vara på detta goda humör och sätter mig vid datorn. Ca 30 minuter senare kommer han och är lite så där småledsen och säger att han har en knöl på halsen som gör lite ont o vill sitta i mammas knä. Som en god mor kramar jag honom, känner på hans hals (känner ingenting) och säger att ibland kan det kännas lite öm när man känner efter för mycket, men vi kan hämta en blöt handuk så han kan svalka av halsen och så får han ett glas vatten att dricka.
I skrivande stund har jag en ganska go kille - med en blöt handduk på halsen - som inte riktigt vill sova eftersom han är ledig, men han ligger gärna o tar det lugnt framför tv och Mr Bean. Och nu vill han att mamma ska ligga bredvid honom en stund, så med detta avrundar jag dagens inlägg.
Hur sjutton ska han bli när han är tonåring om han är så´n här nu?! Oboy....
Kram
Min sambo påstår att detta beteende är i rakt nedåtgående led från min släkt, och jag förstår INTE ALLS vad han menar... ;)
Ibland är han rätt rolig min sambo och det är tur för honom att även jag har pikar på min humörkurva som visar positivt. För till viss del har han väl rätt. Min son är lik mig på många sätt, och det älskar jag honom för, men väldigt ofta kan det irritera mig något så vansinnigt. Det allra värsta är att min son lyckats snappa upp någonstans på vägen att "så här var mormor en gång, och nu är jag det, så varför ska inte Marcus va så..." Och det har han sagt till mig vid ett par tillfällen och då får jag bita mig hårt i läppen för att inte gapskratta.
Fast åter till "diagnosen" förpubertet. Min son kan den ena stunden vara så supersöt och go som bara han kan o gosas o kramas o tala om att han har världens bästa mamma. Och då smälter jag kan jag säga. Men i nästa andetag kan det formligen spruta eld ur honom o allt man säger är bara sååå feeeel, och "du fattar ju ingenting" och "jag vill inte vara här", och då skär det i mitt hjärta istället. I nästa andetag gråter den stackaren och är helt bedrövad och har ingen aning om varför han är ledsen, men tröstas ska han, ibland. Ibland vill han bara sitta o låta tårarna rinna och tycka synd om sig själv o säger "låt mig va".
Idag hämtade jag min son som varit hos en kompis över natten och allt var frid o fröjd tills vi skulle gå till bilen. Detta var vid 19-tiden ca. På väg till bilen hände något och jag har ingen aning om vad. Men hela resan hem sitter han o småsurar o stirrar stint ut genom fönstret. Jag försöker fråga vad som är fel, men han bara muttrar: "Inget". Väl hemma är han hyffsat glad och busar en stund med lillsyrran och sätter sig sen o äter sin uppvärmda pizza. Efter pizzan får han titta på disneychannel en stund, men efter ca 1 timme ruttnar sambon och säger att nu vill han titta på något annat. Då bryter helvetet ut. Han blir jättesur och går till mig för att få sympati, vilket han inte får. Då har mamma blivit fienden nummer ett och han stormar upp på sitt rum skitförbannad.
Jag andas ut 5 minuter och går sedan efter honom upp på rummet för att ta upp striden, men vad finner jag. Jo, en strålande glad kille som tittar på Mr Bean. Låter honom vara på detta goda humör och sätter mig vid datorn. Ca 30 minuter senare kommer han och är lite så där småledsen och säger att han har en knöl på halsen som gör lite ont o vill sitta i mammas knä. Som en god mor kramar jag honom, känner på hans hals (känner ingenting) och säger att ibland kan det kännas lite öm när man känner efter för mycket, men vi kan hämta en blöt handuk så han kan svalka av halsen och så får han ett glas vatten att dricka.
I skrivande stund har jag en ganska go kille - med en blöt handduk på halsen - som inte riktigt vill sova eftersom han är ledig, men han ligger gärna o tar det lugnt framför tv och Mr Bean. Och nu vill han att mamma ska ligga bredvid honom en stund, så med detta avrundar jag dagens inlägg.
Hur sjutton ska han bli när han är tonåring om han är så´n här nu?! Oboy....
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)