måndag 18 januari 2010

Jag förstår inte

.. hur man kunde genomföra något så avskyvärt som att släppa atombomberna i Hiroshima och Nagasaki?!

Jag tittade idag på en historiekanal och där visade de dokumentären om Hiroshima. Jag såg första delen för någon vecka sen och idag såg jag fortsättningen. Sist avslutades programmet med att bomben släpptes, men man såg aldrig nedslaget. Idag såg man just nedslaget och förödelsen efter.

Jag har varit tagen hela dagen. Visst hängde jag med i skolundervisningen osv, men jag kan inte låta bli att beröras av dessa bilder och höra de överlevandes historia, även om det är en upprepning.. Det är så fruktansvärt!

Jag blir så ledsen och berörd när man hör hur offren berättar om sina minnen. En del har de filmatiserat och några bilder är riktiga. Det riktigt vrider sig i kroppen på mig när man ser dessa förkolnade kroppar, sargade kroppar och kroppar som kämpar med allt vad de har för att söka räddning i ett totalt kaos. En av de överlevande berättar att den första han mötte gjorde honom totalt förvirrad, för det såg inte ut som en människa. Det var en kolbit, med stumpar som stack ut på sidorna och i toppen som stapplade framåt och föll ihop framför hans fötter. När han skulle känna efter pulsen fanns det inget att sätta fingrarna på...

Och liknande möten sker än idag runt om i världen, av olika anledningar, både av krig och av naturkatastrofer, och det tynger mitt hjärta. Samtidigt är jag så oerhört glad och tacksam över att jag bor i ett land där detta är ett ganska osannolikt senario. Jag håller tummarna för glatta livet att det får fortsätta vara så. För jag förstår inte varför någon vill någon annan så ont, och jag förstår inte varför naturkatastrofer "måste" ske. Varför kan inte alla bara få leva för att sen enkelt få somna in när tiden är mogen?

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar