Idag kom min lilla stora älskling hem igen efter en resa till Thailand med sin far. De har varit borta i drygt 2 veckor och jag har saknat Liten otroligt mycket.
Även om man är "van" att vara ifrån sitt barn pga att man har delad vårdnad så som vi har, och han är hos sin pappa varannan vecka, så vänjer jag mig aldrig från avbrotten när de reser iväg. Jag är jätteglad för Litens skull att han får se och uppleva en massa saker, men samtidigt är jag som mamma helt förstörd av oro och ångest när han inte är på tryggt avstånd - typ max 1 mil ifrån mig.. ;)
Dessvärre verkar det som att denna åkomma hos mig som mamma blir värre och värre för varje gång han reser iväg. Så hur i hela fridens namn ska det gå för mig den dagen han bestämmer sig för att flytta hemifrån?! Och tänk, gubevars, om han vill flytta långt bort, eller plugga utomlands eller rent av flytta utomlands! Det skulle nog ta knäcken på mig.
Jag måste nog börja spara för egen räkning så jag har råd att "följa efter" med jämna mellanrum när den dagen kommer. Kalla mig hönsmamma, men han är min älskling. Och ja, samma kommer att gälla för Räkan. Herrejösses!
Kramar krampaktigt på min son nästan hela tiden sen han kom innanför dörren klockan 09:10. Han får en liten paus just nu, men jag ska snart ner igen... =)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar