Hon lever

Idag fick jag ett livstecken från min syster! Jag tänker vara lat och helt enkelt kopiera hennes text och mitt svar..

Från henne:
Hej. Jag tänker inte anklaga någon, skylla på någon annan än mig själv för att det är som det är. Jag skulle kunna säga en hel del,men tänker inte göra det. Det jag kommit fram till är att det minsta jag kan göra är att säga förlåt för allt det jag utsatt dig för under årens lopp, så förlåt för allt. Jag vill fortfarande inte ha något av dig ville bara säga förlåt.

Mitt svar:
Hej.
Ursäkten är mottagen, även om det egentligen inte är en ursäkt jag vill ha. Men menar du allvar med ditt förlåt, är du förlåten.

Jag förstår att du har massor att säga oss också. Jag skulle absolut inte vilja påstå att jag ens är i närheten av att vara perfekt, och med det menar jag att jag vet att jag har mina fel och brister jag med. De flesta är jag medveten om, men det finns säkert sådana som jag inte har en aning om att jag besitter.

Det jag ville ha sagt med mitt brev var att jag inte längre vill acceptera det beteende som vi alla (faktiskt) har lagt oss till med och låta allt fortgå i denna negativa spiral. Jag ville ha ett slut på det och väcka oss alla ur vår sömn, eller rycka undan skygglapparna, eller vad man nu vill kalla det. För gör vi ingenting, kan ingenting bli bättre.

Jag har ingen aning om ifall du har tagit till dig av något av det jag skrev eller inte och det är fortfarande helt upp till dig vad du vill göra. Men, jag anser fortfarande att du skulle må bra av att träffa någon professionell och börja bearbeta ditt beteende. Om du inte anser det själv, har vi fortfarande ingen framtid ihop, utan jag kommer att respektera dig och ditt val för vad det är, men lämna dig och de dina ifred. För det mår jag bäst av.

Men du ska också veta att jag absolut inte går oberörd ur detta. Jag tycker att det är tragiskt att det gått så långt som det gjort och att vi har det som vi har det. Det är lika tragiskt om vi inte har en framtid ihop, men jag får lära mig att leva med det helt enkelt. Jag sörjer att jag inte längre har min syster att prata med, för vi har haft väldigt många bra stunder också. Men det är lättare att ta det beslutet och sörja och sen gå vidare än att gå och vara på spänn så mycket som jag har varit genom åren. Det har blivit ännu tydligare under denna tid som redan gått.

Jag säger även jag förlåt, förlåt för att jag inte sagt ifrån tidigare.

H. "jag"

Ps. Jag lär väl aldrig få veta om du läst detta eller ej, eftersom du tidigare meddelat att du ska deleta allt du får från mig utan att läsa. Men det framgår inte helt tydligt om det var att du inte ville ha något svar på ditt mail eller vad det var du inte ville ha av mig, så du får ett svar även om det troligtvis åker i bingen. Ds.
_______________________________________________

Ska bli spännande att se vad som händer efter detta, OM något händer. Det är ju som sagt inte ens säkert att hon läser detta..

Kram