Jobbångest

Jag har börjat att få ordentlig jobbångest. Jag gick hem i mitten av november -08 och ska va hemma till augusti typ, men trotts den långa tiden hemma längtar jag inte tillbaka till jobbet. Är jag konstig? Alla som jag pratar med längtar tillbaka till jobbet förr eller senare, men som längst har jobbångesten hållit sig i max ett år innan de längtar tillbaka. Men jag har ingen längtan till jobbet...

Dessutom vet jag inte vad jag vill göra ens när jag kommer tillbaka. Phuh! I och med att jag varit hemma mer än ett år är jag inte garanterad att få tillbaka just den tjänst jag hade när jag gick hem. Men det gör inte så mycke, för jag är inte säker på att det är det jag vill hålla på med. Tankarna far som värsta flipperspelet just nu.

Jag måste ju tillbaka till jobbet, har inget val, eftersom vi inte är miljonärer eller dylikt. Men vad vill jag göra? Är det det här som kallas livskris? Att inte veta på vilket ben man skall stå, typ. Det ända jag igentligen vet är att jag inte är någon karriärsmänniska.. Eller så kan man kalla det att min karriär är att helt enkelt ha ett jobb jag trivs med, att jag får in tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv med min familj och att ha ork att umgås o vara en bra familjemedlem, vän och medmänniska.

Vad är rätt jobb för mig? Tankarna fortsätter att snurra...

Kram