Jaha, så idag var det Litens tur.. Han gick till skolan, och kom hem igen vid halv två. Allt var frid o fröjd fram till kl 16:15. Då kved han om att han hade ont i magen och att han svettades en massa. Mycke riktigt, en halvtimme senare var han inkvarterad i badrummet. Och min stackars Liten har fått släppa på trycket åt båda hållen.
16:40 skulle han ha hämtats av sin far för att gå på sin innebandyträning.. Den blev inställd. På söndag är han erbjuden att få spela med -00´s pojklag på en innebandyturnering.. Ser inte så ljust ut just nu. Jag lider med min son något så fruktansvärt. Han lever för sin innebandy och är verkligen förtvivlad när han missar en träning o ännu mer om det är match. Dessutom lider han å det grövsta när han kräks. Det gör väl alla barn, men jag har lite extra svårt att se när mitt kött och blod lider. Jag gråter inombords och kämpar för att inte gråta synligt, med risk för att skrämma barnen. Men det gör så ont i mig när de har ont.
Och som pricken över i'et så har jag fortfarande feber själv.. Fast idag har jag bara mätt upp 39,0 grader, så det går åt rätt håll antar jag :) Det ända som fattas nu är att jag får tillbaka smittan pga att jag måste krama, trösta o stötta min son när han "jobbar". Tvättar händerna så de är alldeles röda, har egen handduk, har bannlyst alla andra från den toaletten och Litens rum. Rengör toaletten och handfat med jämna mellanrum och slänger kontaminerade textilier direkt i tvättmaskinen, men det är en ilsken jäkel det här. För nu har först Räkan, sen jag, sen min pappa, sen min mamma och nu Liten åkt på det, med start söndag. En om dagen skördar den alltså..
Grr för maginfluensa!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar