Usch o fy! När jag vaknade i morse låg det ett täcke med ny snö på hustaken och på marken. Det hade ju precis smält bort och det fanns bara små högar kvar där det legat samlingshögar av skottad snö.
Det hade börjat o spira i kroppen och man började känna den där speciella vårkänslan vakna till liv. Den där känslan som gör att man liksom börjar få lust att göra en massa saker. Den känslan dog i morse.
Alltså, jag är jätteglad över att vi fick den vinter som vi fick med den otroliga mängden snö. Jag har tyckt att det varit underbart och skönt att vara ute o skotta. Har faktiskt inte gnällt nämnvärt på snöröjningen även om det har varit stundtal näst intill omöjligt att ta sig fram med en barnvagn. Jag har nog snarare försökt försvara snöröjningen och tyckt att de trotts allt gjort ett jättebra jobb. För var ska de göra av all snö till slut?!
Men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Snön har gjort sitt och det är dags att släppa in våren. Låta knoppar slå ut och framför allt, väcka min livsglädje igen. Låt gatusoparna få kommu ut och göra sitt nu så allt grus försvinner från de asfalterade vägarna. Gruset är iofs inget bekymmer i jämförelse med snön. Men det blir ett o annat skrapsår på barnens kroppar när de halkar o sladdar i gruset. Men tänk när all snö smält bort, gruset är bortsopat och blommorna börjar slå ut! Det är DET jag behöver nu. Så himla mycket! Jag behöver glädjen i naturen så jag kommer igång igen med mina promenader, så jag får igång mitt lite hälsosammare liv. NU!
Så snälla naturen. Väck våren i naturen och mig, så vi får sprida lite glädje!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar