Okej, nu har det gått en vecka sen jag va riktigt nere. Kände att det fick vara vändpunkten för mitt elände, så jag ansträngde mig efter sambons och mitt snack och mötte honom på halva vägen. Jag hoppas att detta håller i sig, för vi har haft en helt ok vecka sen dess.
Jag kan nog inte sätta fingret på vad som exakt gjort det bättre, men det faktum att jag inte är full med taggar längre är nog en väsentlig skillnad för oss. (självironi)
Jag hoppas att min sambo känner likadant som jag, för det har blommat upp känslor som kan jämföras med nyförälskelse inom mig. Och de känslorna känns helt ok att bära på. Med de känslorna i kroppen går ju motgångarna så mycket lättare att tackla och det känns som att jag har haft ett betydligt stabilare humör. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna för att jag inte faller in i nå´n dipp igen. Men det kan bara tiden utvisa.
Och tid, det kan det ta innan nästa inlägg kommer, beroende på om jag får tillgång till dator där jag ska tillbringa en vecka..
Jag ska nämligen till Gotland en vecka med mamma och min lilla Räka. Vi ska bo hos en av mammas väninnor och ha det allmänt lugnt och skönt och äta gott, för denna väninna är en fantastisk kock och bagare...
Så ha det så gott så länge mina vänner, så hörs vi senare med förhoppningsvis lite roliga inlägg.
Kram
tisdag 25 maj 2010
måndag 17 maj 2010
Ge mig en cigg!
Just nu känns det inte sådär superbra typ. Har haft storgräl med sambon o stämningen är lite låg. Det är så jobbigt när man inte är överens om vissa saker. Vilket är skitsvårt att vara alla gånger. Många saker faller sig naturligt att man är överens om eller inte, och därigenom ser man om man passar ihop eller inte. Dessa saker redde vi ut redan under vår första "dejtingvecka".. Vilket jag tyckte var jättekul. För redan på den punkten var vi överens min sambo och jag, att vi blir inte yngre, så varför gå o vänta på svar över de viktigaste frågorna när vi kan klara av de på en gång...?!
Vi betade av våra huvudfrågor kring moral och etik osv ganska snabbt och insåg att, ja, vi passar ihop. Men det går ju inte att vara överens om ALLT. Det inser även jag. (Även solen har fläckar) hehe. Skämt å sido. Jag är långt ifrån perfekt eller komplett, om man bortser från att jag är kopmplett, galen.. ;)
Jag har massor av fel o brister och just nu är min största brist, eller snarare brist på frånvaro av, HORMONER! Jag ammar fortfarande min lilla Räka. Hon vägrar att släppa taget. Och det är inte bara småsnuttande utan hon ammar verkligen än. Så jag låter det vara så, men bara en liten stund till. När sommaren är över hoppas jag att amningen är det oxå. Men detta innebär att jag ännu inte är i balans i min kropp. Dessutom väger jag ca 20 kilo mer än vad jag är van vid, och detta gör mig fruktansvärt deprimerad, så det bättrar ju inte på mitt humör direkt. Och kom nu inte å säg: "Gör något åt det då". För jag VET att jag måste det, men det är inte så jävla enkelt när man hatar allt vad träning heter, och man helt enkelt inte är på topp själsligt så man orkar knuffa igång sig själv. Jag VET att jag måste, men...
Är man sen inte överens om vissa saker på hemmafronten, ja då blir det snart en sammandrabbning. Detta inträffade i helgen hos oss. Jag hoppas dock att vårt samtal efter sammandrabbningen bär frukt på något sätt och att vi tillsammans orkar reda ut våra oliktänkande hjärnor, så vi finner en ordning tillsammans som funkar för oss. Det kommer inte att ske i en handvändning, men succesivt borde det bli bättre.
Det största hotet för mig just nu är dock rökningen. Jag är så in i glödheta helvetet röksugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Och så vet jag att dessa förbannade rökpinnar har en lugnande inverkan (åtminstonde för stunden)(vet även här att detta är en rökares "motivering") och jag behöver tygla mitt humör en aning... Vad ska man säga..? Jag vill röka! Kort o gott. Det känns som att jag håller på att bli galen. Jag drömmer till och med om de jävlarna, varje natt i princip, och då är det 2 år sen jag rökte sist! Helvete!!!!!!
Inte blir det bättre av att jag vet att sambon får sitt jävla nikotinbegär tillfredsställt. Han har ju konstant 3, TRE!!!! Tre jävla prillor inpillade under läppen från morgon till kväll! Enda uppehållet är när han äter. Annars pular han in tre nya så fort han spottat ut de tre gamla! GE MIG EN CIGG!!
Kram
Vi betade av våra huvudfrågor kring moral och etik osv ganska snabbt och insåg att, ja, vi passar ihop. Men det går ju inte att vara överens om ALLT. Det inser även jag. (Även solen har fläckar) hehe. Skämt å sido. Jag är långt ifrån perfekt eller komplett, om man bortser från att jag är kopmplett, galen.. ;)
Jag har massor av fel o brister och just nu är min största brist, eller snarare brist på frånvaro av, HORMONER! Jag ammar fortfarande min lilla Räka. Hon vägrar att släppa taget. Och det är inte bara småsnuttande utan hon ammar verkligen än. Så jag låter det vara så, men bara en liten stund till. När sommaren är över hoppas jag att amningen är det oxå. Men detta innebär att jag ännu inte är i balans i min kropp. Dessutom väger jag ca 20 kilo mer än vad jag är van vid, och detta gör mig fruktansvärt deprimerad, så det bättrar ju inte på mitt humör direkt. Och kom nu inte å säg: "Gör något åt det då". För jag VET att jag måste det, men det är inte så jävla enkelt när man hatar allt vad träning heter, och man helt enkelt inte är på topp själsligt så man orkar knuffa igång sig själv. Jag VET att jag måste, men...
Är man sen inte överens om vissa saker på hemmafronten, ja då blir det snart en sammandrabbning. Detta inträffade i helgen hos oss. Jag hoppas dock att vårt samtal efter sammandrabbningen bär frukt på något sätt och att vi tillsammans orkar reda ut våra oliktänkande hjärnor, så vi finner en ordning tillsammans som funkar för oss. Det kommer inte att ske i en handvändning, men succesivt borde det bli bättre.
Det största hotet för mig just nu är dock rökningen. Jag är så in i glödheta helvetet röksugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Och så vet jag att dessa förbannade rökpinnar har en lugnande inverkan (åtminstonde för stunden)(vet även här att detta är en rökares "motivering") och jag behöver tygla mitt humör en aning... Vad ska man säga..? Jag vill röka! Kort o gott. Det känns som att jag håller på att bli galen. Jag drömmer till och med om de jävlarna, varje natt i princip, och då är det 2 år sen jag rökte sist! Helvete!!!!!!
Inte blir det bättre av att jag vet att sambon får sitt jävla nikotinbegär tillfredsställt. Han har ju konstant 3, TRE!!!! Tre jävla prillor inpillade under läppen från morgon till kväll! Enda uppehållet är när han äter. Annars pular han in tre nya så fort han spottat ut de tre gamla! GE MIG EN CIGG!!
Kram
fredag 7 maj 2010
Nothing much
Här händer inte så mycke just nu. Går mest o har småångest över att sommaren analkas med stormsteg trotts att min mage fortfarande hänger.. ;) Sen har jag småångesten över att det närmar sig jobbstart också. Usch, jag har ingen lust faktiskt.
Det ända positiva just nu är att jag ändå är ledig JUST NU. Och att solen lyser ganska mycke faktiskt. Så några promenader har det blivit, men de sabbar jag ju med mitt gottande hela tiden. När ska jag finna den där karra.. kaka.. karikaty.. karraktären som alla andra har? Varför måste allt gott vara ohälsosamt? Och allt hälsosamt så, hmm, inte lika gott.. O varför kan inte jag vara som de där som kan äta hur mycke som hellst o vad som hellst utan att de blir större. Sen får de säga vad de vill om att "bara för att man ser smal ut, behöver det inte betyda att kroppen mår bra".. Det skiter väl jag fullständigt i. Min kropp mår inte bra ändå, smal eller tjock. Men det är betydligt jobbigare att gå runt med en tjock kropp än med en smal, säga vad man vill.
Tyvärr räcker inte detta faktum för att jag ska få igång motivationen till att röra mig mer o hålla mig ifrån godsakerna. Hur gör man då? Är det någon som har ett bra förslag, för jag är alldeles för mycket gottegris, lat och bekväm. O så saknar jag den där karra.. Hur det nu stavades ;)
Ghaaahhh =)
Kram
Det ända positiva just nu är att jag ändå är ledig JUST NU. Och att solen lyser ganska mycke faktiskt. Så några promenader har det blivit, men de sabbar jag ju med mitt gottande hela tiden. När ska jag finna den där karra.. kaka.. karikaty.. karraktären som alla andra har? Varför måste allt gott vara ohälsosamt? Och allt hälsosamt så, hmm, inte lika gott.. O varför kan inte jag vara som de där som kan äta hur mycke som hellst o vad som hellst utan att de blir större. Sen får de säga vad de vill om att "bara för att man ser smal ut, behöver det inte betyda att kroppen mår bra".. Det skiter väl jag fullständigt i. Min kropp mår inte bra ändå, smal eller tjock. Men det är betydligt jobbigare att gå runt med en tjock kropp än med en smal, säga vad man vill.
Tyvärr räcker inte detta faktum för att jag ska få igång motivationen till att röra mig mer o hålla mig ifrån godsakerna. Hur gör man då? Är det någon som har ett bra förslag, för jag är alldeles för mycket gottegris, lat och bekväm. O så saknar jag den där karra.. Hur det nu stavades ;)
Ghaaahhh =)
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)