Okej, nu har det gått en vecka sen jag va riktigt nere. Kände att det fick vara vändpunkten för mitt elände, så jag ansträngde mig efter sambons och mitt snack och mötte honom på halva vägen. Jag hoppas att detta håller i sig, för vi har haft en helt ok vecka sen dess.
Jag kan nog inte sätta fingret på vad som exakt gjort det bättre, men det faktum att jag inte är full med taggar längre är nog en väsentlig skillnad för oss. (självironi)
Jag hoppas att min sambo känner likadant som jag, för det har blommat upp känslor som kan jämföras med nyförälskelse inom mig. Och de känslorna känns helt ok att bära på. Med de känslorna i kroppen går ju motgångarna så mycket lättare att tackla och det känns som att jag har haft ett betydligt stabilare humör. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna för att jag inte faller in i nå´n dipp igen. Men det kan bara tiden utvisa.
Och tid, det kan det ta innan nästa inlägg kommer, beroende på om jag får tillgång till dator där jag ska tillbringa en vecka..
Jag ska nämligen till Gotland en vecka med mamma och min lilla Räka. Vi ska bo hos en av mammas väninnor och ha det allmänt lugnt och skönt och äta gott, för denna väninna är en fantastisk kock och bagare...
Så ha det så gott så länge mina vänner, så hörs vi senare med förhoppningsvis lite roliga inlägg.
Kram
Alla har vi vår toppar och dalar. Du vet vart jag bor om du vill ha morgonkaffe eller nattmacka!
SvaraRaderaNjut av Gotland!
=) Gulle du.. Ska njuta o jag kommer på gärna på morgonkaffe sen ;)
SvaraRaderaKram