Ge mig en cigg!

Just nu känns det inte sådär superbra typ. Har haft storgräl med sambon o stämningen är lite låg. Det är så jobbigt när man inte är överens om vissa saker. Vilket är skitsvårt att vara alla gånger. Många saker faller sig naturligt att man är överens om eller inte, och därigenom ser man om man passar ihop eller inte. Dessa saker redde vi ut redan under vår första "dejtingvecka".. Vilket jag tyckte var jättekul. För redan på den punkten var vi överens min sambo och jag, att vi blir inte yngre, så varför gå o vänta på svar över de viktigaste frågorna när vi kan klara av de på en gång...?!

Vi betade av våra huvudfrågor kring moral och etik osv ganska snabbt och insåg att, ja, vi passar ihop. Men det går ju inte att vara överens om ALLT. Det inser även jag. (Även solen har fläckar) hehe. Skämt å sido. Jag är långt ifrån perfekt eller komplett, om man bortser från att jag är kopmplett, galen.. ;)

Jag har massor av fel o brister och just nu är min största brist, eller snarare brist på frånvaro av, HORMONER! Jag ammar fortfarande min lilla Räka. Hon vägrar att släppa taget. Och det är inte bara småsnuttande utan hon ammar verkligen än. Så jag låter det vara så, men bara en liten stund till. När sommaren är över hoppas jag att amningen är det oxå. Men detta innebär att jag ännu inte är i balans i min kropp. Dessutom väger jag ca 20 kilo mer än vad jag är van vid, och detta gör mig fruktansvärt deprimerad, så det bättrar ju inte på mitt humör direkt. Och kom nu inte å säg: "Gör något åt det då". För jag VET att jag måste det, men det är inte så jävla enkelt när man hatar allt vad träning heter, och man helt enkelt inte är på topp själsligt så man orkar knuffa igång sig själv. Jag VET att jag måste, men...

Är man sen inte överens om vissa saker på hemmafronten, ja då blir det snart en sammandrabbning. Detta inträffade i helgen hos oss. Jag hoppas dock att vårt samtal efter sammandrabbningen bär frukt på något sätt och att vi tillsammans orkar reda ut våra oliktänkande hjärnor, så vi finner en ordning tillsammans som funkar för oss. Det kommer inte att ske i en handvändning, men succesivt borde det bli bättre.

Det största hotet för mig just nu är dock rökningen. Jag är så in i glödheta helvetet röksugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Och så vet jag att dessa förbannade rökpinnar har en lugnande inverkan (åtminstonde för stunden)(vet även här att detta är en rökares "motivering") och jag behöver tygla mitt humör en aning... Vad ska man säga..? Jag vill röka! Kort o gott. Det känns som att jag håller på att bli galen. Jag drömmer till och med om de jävlarna, varje natt i princip, och då är det 2 år sen jag rökte sist! Helvete!!!!!!

Inte blir det bättre av att jag vet att sambon får sitt jävla nikotinbegär tillfredsställt. Han har ju konstant 3, TRE!!!! Tre jävla prillor inpillade under läppen från morgon till kväll! Enda uppehållet är när han äter. Annars pular han in tre nya så fort han spottat ut de tre gamla! GE MIG EN CIGG!!

Kram